Graphene heter temat. Jag tycker det är snyggt. Vad tycker du?

Relaterade inlägg:

• Jag vill gifta mig med Internet
• Temat
• Ta’re lite lugnt
• Riksstämma med nya jobbet
• En stor, viktig och överväldigande uppgift

Bilden är hämtad från iPhone-appen Backgrounds

Idag har jag fått tillfälle att berätta viktiga saker för mina barn. Saker som handlar om hur människor är. Eller hur de kan vara. Och hur de faktiskt är på Twitter.

Det kom sig så att middagen blev en aning försenad. Skälet till det var att ungefär precis när jag hade tänkt bara skriva ett snabbt inlägg på bloggen innan jag började med matlagningen så visade det sig att jag inte alls skulle det. Någonting hade hänt med bloggen. Jag kom inte in i adminläget.

Några snabba sökningar på wordpress.org fick mig bara att förstå att jag inte alls förstod vad jag ens undrade, än mindre vad jag letade efter. Vad kvarstår? Jo, som en reflex så öppnade jag en flaska vin och en burk oliver och lockade med det på Twitter.

Det som sedan hände är som en enda lång kärlekshistoria. Som vanligt när internet sätter igång så löser sig saker med gemensamma krafter och några spetskompetensiga superjusta extra hjälpsamma människor ba’ swoosh – så är det fixat.

I ungefärlig kronologisk ordning, tack till

@kalexanderson, @lenaside, @reuteras, @stielli, @moniqastwt, @sjumilakliv, @VimleAnna, @jocap, @jimmyaklund, @tdhse, @rockspindeln, @ennazus, @lolitaloco

Som alla bidrog till att ni slapp komma på bloggbegravning och istället fick fira en äkta bloggpåsk med återuppståndelse och hela tjiddevippen.

En stor burk oliver och en flaska vin till @reuteras, bara oliver får det väl bli till underåriga underverket @jocap och @lolitaloco som inte gillar vin för att ni tog er lite extra tid. @lolitaloco får också världens största chokladkaka för att hitta den exakt rätta magiska formeln.

Det viktiga jag sa till mina barn kom ut ungefär så här:

- Jo, en sak ska ni veta. Ni vet så där som man vill att människor ska vara? Säger mamma.

Två barn tittar storögt på mamma, de förstår uppenbarligen inte exakt vad mamma syftar på.

-Så där ni vet – hjälpsamma och snälla, att man hjälper de som behöver hjälp och så får man hjälp i gengäld när man behöver det – förstår ni?

- Ja, såå vill jag att de ska vara, säger åttaåringen.

- Så är dem. På internet.  Jag är helt kär i dem.

- Ska du gifta dig med dem? Frågar femåringen.

Och det tror jag faktiskt att jag ska.

Matlagningen? Jodå. Det blev mat, till slut. Wok, och den var vällagad.

Relaterade inlägg:

• Ny look, den gamla fungerade inte
• Ta’re lite lugnt
• Riksstämma med nya jobbet
• Temat
• Valhelg

Diary-cute

Relaterade inlägg:

• Ny look, den gamla fungerade inte
• Jag vill gifta mig med Internet
• Det finns alltid en widget att lägga till
• Det här var ju enkelt
• WordPress och jag

Bara jag alltså. Skulle jag dra in på stan och bara vara ute sent, kanske? Ligga i solen på en klippa och sluka härliga böcker? Eller skriva en egen bok kanske? Jag kunde bestämma helt själv. Jag är ju en driftig person så mina förväntningar var minst sagt höga, trots en begynnande förkylning.

Första kvällen ägnade jag åt städning så att jag verkligen skulle kunna njuta av att svepa mina fötter på nysåpat dag hela veckan. När städningen var klar satte jag mig i soffan. Såg mig omkring. Kände efter hur det kändes och väntade. Jag väntade lite till. Lite till, lite lite till väntade jag.

Förväntansfull väntan på att tåget ska rulla iväg.

Var tog den vägen den där frihetskänslan? Framför mig såg jag bilden av mina tre bästa på tåget. Förväntansfulla blickar. Jag kunde nästan känna de små händerna runt min hals när vi kramade hej då.

“Spela TV-spel, det gör jag aldrig annars”, tänkte jag och drog igång WII-apparaten. Besegrade några taggiga bollar och lyckades undkomma lavan i två – tre banor innan jag dödade Bowser i en svettig kamp. Men det blev tråkigt.

Sen slog det över helt. Förkylningen gick över i feber och bubblanupplevelsen var total. Sen kom jag på att jag ju hade tänkt bygga en sajt i WordPress så att jag kan lägga ner mina två gamla bloggar kom över mig. Alla vet ju hur datanördar lever. De jobbar dag och natt och sover aldrig. Och jag är en av dem, åtminstone när jag kommer igång. Det är nämligen så att när man jobbar med en sajt så blir man aldrig klar. Det finns alltid en widget att lägga till, en kolumn som ska vara smalare, en färgkod som blivit fel eller nya saker att upptäcka.

Alltså ligger jag nu i sängen och skriver när klockan är ett klockslag som jag inte ens orkar nämna efter att fullkomligt ha misslyckats med att somna tidigt. Med tidigt menas här före klockan två.  Att gå och lägga sig när solen har gått upp för länge sedan är inte något som jag kan romantisera överhuvudtaget. Ärligt talat är det vidrigt. Men jag kan verkligen inte sova. Jag längtar för mycket efter mina tre bästa. Och jag är glad att de snart kommer hem.

Relaterade inlägg:

• WordPress och jag
• Ny look, den gamla fungerade inte
• Ledig och kanske viktig dag
• YES!
• Jag vill gifta mig med Internet

Ska också testa om jag lyckades sätta upp en hemlig e-post som jag kan posta med.

Relaterade inlägg:

• Ny look, den gamla fungerade inte
• Sjuk flicka ger mamma iPhonekunskaper
• Jag vill gifta mig med Internet
• Temat
• Generositet i bloggosfären

Saker jag inte riktigt fått grepp om är hur man embeddar saker i sidkolumnerna. Det blir knas när jag lägger in html-kod i textwidgeten. Jag är inte helt nöjd med layouten heller och bilderna i headern som jag fixat till lite snabbt ska nog anpassas lite bättre. Dessutom måste jag gå in i temats kod och lägga in lite mer padding mellan menyn och texten.

Eftersom det ser lite tomt ut utan kommentarer så blir jag så klart väldigt tacksam om någon kan hjälpa till med lite tips här och på samma gång lätta upp layouten. En annan grej jag skulle vilja göra är att peka bloggen mot huvuddomänen monawallin.se. Men instruktionerna för det så lätt komplicerade ut för min förkylda hjärna. Får ta tag i det senare också och nöjer mig så här ett tag. Viktigare nu är att lära mig hur man postar från telefonen och så.

Relaterade inlägg:

• Det finns alltid en widget att lägga till
• Ny look, den gamla fungerade inte
• Jag vill gifta mig med Internet
• Temat
• Det här var ju enkelt

Dessutom är det en sjuhelsikes massa olika ställen att logga in på och innan jag har fått grepp på exakt var jag ska använda vilka inloggningsuppgifter så har jag nog blivit (ännu mer) gråhårig. MEN – som vanligt räddas jag av min orädsla att misslyckas och provar mig fram.

Jag är oerhört mån om att detta ska bli en bra, personlig blogg som jag kan vara stolt över. Den ska representera mig som människa och professionell kommunikatör så att jag kan ta med den i mitt CV nu när jag är på jakt efter det perfekta jobbet.

Den här bloggen ska ersätta mina andra bloggar. “Grejen är den” kan jag omöjligt ha kvar då jag startade den utan att veta vad jag gjorde för snart tre år sedan. Den är anskrämlig och har världens löjligaste domännamn. Cara Vitae lämnar jag nu eftersom den skulle handla om vad jag lärde mig under min utbildning på Medieinsitutet. Nu är utbildningen klar och det är dags för mig att gå vidare.

Mitt mål är att dela in det jag skriver om tydligt i kategoier. Från början ville jag starta en blogg som är supernischad, bara för att visa att jag minsann också kan nischa mig. Sen kom jag på att om någon någonsin ska kunna respektera vem jag är så måste ju jag börja. Och jag är en person som tröttnar på att hålla på med en grej. Jag kommer alltid att vara intresserad och vilja kommentera olika ämnen.

Huvudkategorierna är dock kulturen och internet. Framförallt teatern och internet. Det är extra intressant eftersom teatern inte har särskilt mycket att vinna i ekonomisk mening, utan snarare i utvecklingen av verksamheten och kontakten med sin publik.

Jag kommer också att skriva om betraktelser, politik, skolfrågor, familjeliv och vem vet vad som dyker upp?

Relaterade inlägg:

• Inse hur små vi är
• Ny look, den gamla fungerade inte
• En tribut till eliten
• #SSWC sensommar och viktiga saker
• Jag vill gifta mig med Internet