Så hann jag nästan innan måndagen tog slut plocka fram veckans unblock. Det är snudd på att jag ångrar mig, jag som tyckte att förra veckans övning var svår.
|
|||||||
|
Nu räcker det väl ändå med snö? Jag fick ju för bövelen bränna sönder motorn för att komma ut från parkeringen i morse. Hur mycket snö finns det? Igår var det prisutdelning. Sveriges bästa bloggar utsågs och bloggosfären flödar av inlägg om vinnare och mingel. Jag följde kvällen via twitterflödet och det kändes nästan som om jag var där. Jag hejade extra mycket på Kulturbloggen i kategorin nöje/kultur eftersom jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb med att rapportera från det mesta som händer inom både musik, böcker och scenkonst. Tyvärr blev det inget pris för dem i år heller. 365saker som vann istället är visserligen verkligen värda sitt pris. Det är en fantastisk blogg som varje dag kommer med mer eller mindre galna tips om saker man kan hitta på. De firade genom att uppmana bloggare att starta sina egna 365-bloggar; den mest kreativa 365-bloggen som startas inom en vecka vinner den Samsung Galaxy-androidtelefon som de fick i pris. Åh, om Dramaten kunde starta en egen 365-blogg. Det skulle vara kul, och bra. Men det finns gränser för vad man hinner på 20 timmar i veckan. Apropå Dramaten och blogg ja. I tisdags träffade jag regissören och ensemblen för Citizenship på Unga Dramaten och filmade lite. Pjäsen tar bland annat upp det där med att vara sig själv vilket jag tog fasta på och frågade skådespelarna vad det innebär. Jag tänkte att de som nu jobbat med det under några veckors tid borde veta. Och det tyckte jag att de verkade göra. De sex filmerna kommer att publiceras en per dag på Ta sceningången, men den som är så där nyfiken och vill veta NU hur man gör för att vara sig själv kan smygkika i Dramatens Youtubekanal. Så sakteliga börjar folk i huset snappa upp vad det är jag gör. Det händer att det kommer folk med idéer och jag tycker att de lyssnar mer intresserat när jag kommer med förslag. Vi har ännu inte några rutiner för hur kommunikationen i de nya kanalerna ska flöda in och ut i organisationen, men med större intresse och mer kunskap som kommer nog den ambitionen att växa fram. Tipsade jag förresten om Mattias Boströms inlägg om hans twittrande från Piratförlaget? Jag kommenterade där och lovade nog att göra ett inlägg ur mitt perspektiv. Det ska jag göra också, men bidar min tid lite grann. Det som är intressant är att vi har väldigt olika organisationer bakom oss, olika arbetssituation, olika lång tid som vi jobbat i organisationen och olika mandat. Alltså måste också twittrandet läggas upp på olika sätt. Relaterade inlägg:Det här är mitt första inlägg i den nya kategorin “Unblocking” - en skrivutmaning som jag (utan att överdriva) verkligen behöver nu. Ifredags svarade Kristina Alexanderson på mitt inlägg om att jag är blockerad; tre dagar senare ses vi på Tidemans för lunch och överlämning av Writers Block. Visste du att det fanns sådan hjälpsamhet och generositet här i världen? Twittermänniskor är fantastiska! Se bara på det här: Reflektion efter första utmaningen: Puh, det där trodde jag först var lätt. Sen såg jag att alla tecken skulle få plats i ett stycke. Det blev en utmaning! Några nödlösningar har jag nog kostat på mig till förmån för lite sömn. Alla svensklärare borde ha boken, som förövrigt har formen av en kub (block) och ser ut som ett skrivblock. Fyndigt så det förslår och full av roliga små skrivämnestips. Uppdaterat:
Relaterade inlägg:En förmiddag med Tweetdeck och lunch med Social Media Lunch Club var precis vad jag behövde. Återkommande på lunchen var det faktum att det inte kommer att räcka med den goda viljan längre. 2009 var året då ett företag eller organisation kunde få uppmärksamhet bara genom att finnas på Facebook och Twitter. De som kommer lyckas under 2010 är de som gör nödvändiga förändringar i organisationen för att kunna hantera responsen. Det vill säga de som gör rätt. Ett gott exempel är @SJ_ab. De har bevisligen lyssnat på sina kunder och infört vegetarisk mat på samtliga tågresor efter önskemål som inkommit på Twitter. De har ett helt team som jobbar med att uppdatera och svara på inkommande frågor och kommentarer. Bra jobbat! Här kommer ett exempel på en situation som hade kunnat undvikas om jag gjort mitt jobb bättre. Det är väl ingen stor grej egentligen, men viktigt för framtida och mer kontroversiella situationer. Jag tyckte att det vore fint att delge processen om hur tankegångarna gått när Elizas språk blev till. Något jag försökte få till under repetitionstiden. Dels skulle det bli en intressant process för publiken att följa, dels skulle det förekomma eventuell kritik mot det val man gjort. Ännu bättre skulle det vara om publiken fick vara med och tycka till under processen, och att de blev lyssnade på. Ensemblen kunde till exempel pröva de idéer som kom in, filma och lägga upp. Jag tror att det skulle kunna öka intresset för föreställningen rejält. Särskilt hos nya målgrupper. Detta kunde av olika skäl inte bli av och efter premiären blev språkkritiken ett faktum. Ensemblen och regissören ville få fokus på det de tyckte var viktigt. Men vad det är kommer ju aldrig fram nu eftersom många av kritikerna har en annan åsikt. Men jag kan inte låta bli att undra om det hade sett annorlunda ut om processen hade varit offentlig. Och att den hade kunnat vara mer offentlig om jag lyckats bättre med att se till att strategierna är förankrade på ledningsnivå. Vad tror du? Relaterade inlägg: |
|||||||
|
2010 MonaWallin 106 queries. 4.491 seconds. |
|||||||
Andra har sagt