MonaWallin om

Kontakt

mona@monawallin.se

En utmaning som heter… kärleksbrev

Så hann jag nästan innan måndagen tog slut plocka fram veckans unblock. Det är snudd på att jag ångrar mig, jag som tyckte att förra veckans övning var svår.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

En bra dag

Det här blev en riktigt bra dag. Av någon anledning började jag känna mig glad igen någon gång på eftermiddagen. Och pigg. Det var en välkommen känsla, jag tror bestämt att det var ett tag sedan den kom.

Konstigt nog kom den nu. Det är alltför mycket riktigt tråkiga saker som händer. Kanske var det lunchen med Jennifer som gjorde att jag kunde andas igen? Kanske var det att solen tittade fram? (För det gjorde den väl?)

På skola och dagis blev det bestämt att vi skulle få kompisar över. Bästa T och S var här och lekte, spelade medtaget Nintendo DS. Stora F blev överlycklig att bästa T behövde hjälp med en bana i Lego Starwars.

- Det är hur lätt som helst. För mig, konstaterade han.

Senare kom Frida “Bibi Girl” över. Barnen blev nästan lite generade eftersom Bibi Girl var deras absoluta favorit i Momo – eller kampen om tiden. Jag kommer aldrig att glömma den eftermiddagen då jag hade med mig båda syskonparen T och S samt C och Z tillsammans med mina egna två. Alla hade de sett pjäsen några veckor tidigare och hela promenaden hem gick och pratade de som Bibi Girl.

- Jag är Bibi Girl, den perfekta dockan.

- Jag är din docka, alla är avundsjuka på dig för min skull.

Till att börja med instruerade jag Frida i hur teaterpiraterna.se fungerar eftersom det är meningen att hon ska få ta över webbredaktörrollen ett tag framöver. Hon jobbar med ett skolprojekt i historia som ska handla om samhällsutveckling. Hon har valt att fokusera på bloggarnas inverkan på samhället, mitt favoritämne. Vi hade jätteintressanta samtal och det var nyttigt för mig att formulera mina sammanlagda intryck av allt jag läst och tänkt själv om allt från hur det förändrar vårt sätt att kommunicera och påverka varandra och organisationer till direkta konsekvenser som mediehusens kris.

Samtalet gav lite extra kraft, så jag orkade förbereda en Prezi till föreläsningen jag ska hålla på Medieinstitutet på onsdag. Den ska handla om Sociala Medier för marknadsföring samt kollaborativt lärande.

Relaterade inlägg:

Bloggpris, inspiration och ambitioner

Nu räcker det väl ändå med snö? Jag fick ju för bövelen bränna sönder motorn för att komma ut från parkeringen i morse. Hur mycket snö finns det?

Igår var det prisutdelning. Sveriges bästa bloggar utsågs och bloggosfären flödar av inlägg om vinnare och mingel. Jag följde kvällen via twitterflödet och det kändes nästan som om jag var där. Jag hejade extra mycket på Kulturbloggen i kategorin nöje/kultur eftersom jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb med att rapportera från det mesta som händer inom både musik, böcker och scenkonst. Tyvärr blev det inget pris för dem i år heller. 365saker som vann istället är visserligen verkligen värda sitt pris. Det är en fantastisk blogg som varje dag kommer med mer eller mindre galna tips om saker man kan hitta på. De firade genom att uppmana bloggare att starta sina egna 365-bloggar; den mest kreativa 365-bloggen som startas inom en vecka vinner den Samsung Galaxy-androidtelefon som de fick i pris. Åh, om Dramaten kunde starta en egen 365-blogg. Det skulle vara kul, och bra. Men det finns gränser för vad man hinner på 20 timmar i veckan.

Apropå Dramaten och blogg ja. I tisdags träffade jag regissören och ensemblen för Citizenship på Unga Dramaten och filmade lite. Pjäsen tar bland annat upp det där med att vara sig själv vilket jag tog fasta på och frågade skådespelarna vad det innebär. Jag tänkte att de som nu jobbat med det under några veckors tid borde veta. Och det tyckte jag att de verkade göra. De sex filmerna kommer att publiceras en per dag på Ta sceningången, men den som är så där nyfiken och vill veta NU hur man gör för att vara sig själv kan smygkika i Dramatens Youtubekanal.

Så sakteliga börjar folk i huset snappa upp vad det är jag gör. Det händer att det kommer folk med idéer och jag tycker att de lyssnar mer intresserat när jag kommer med förslag. Vi har ännu inte några rutiner för hur kommunikationen i de nya kanalerna ska flöda in och ut i organisationen, men med större intresse och mer kunskap som kommer nog den ambitionen att växa fram.

Tipsade jag förresten om Mattias Boströms inlägg om hans twittrande från Piratförlaget? Jag kommenterade där och lovade nog att göra ett inlägg ur mitt perspektiv. Det ska jag göra också, men bidar min tid lite grann. Det som är intressant är att vi har väldigt olika organisationer bakom oss, olika arbetssituation, olika lång tid som vi jobbat i organisationen och olika mandat. Alltså måste också twittrandet läggas upp på olika sätt.

Relaterade inlägg:

Unblocking – ett stycke skiljetecken

Share photos on twitter with Twitpic Share photos on twitter with Twitpic

Det här är mitt första inlägg i den nya kategorin “Unblocking” - en skrivutmaning som jag (utan att överdriva) verkligen behöver nu. Ifredags svarade Kristina Alexanderson på mitt inlägg om att jag är blockerad; tre dagar senare ses vi på Tidemans för lunch och överlämning av Writers Block. Visste du att det fanns sådan hjälpsamhet och generositet här i världen? Twittermänniskor är fantastiska! Se bara på det här:



Ett svar som lättade upp

Reflektion efter första utmaningen: Puh, det där trodde jag först var lätt. Sen såg jag att alla tecken skulle få plats  i ett stycke. Det blev en utmaning! Några nödlösningar har jag nog kostat på mig till förmån för lite sömn. Alla svensklärare borde ha boken, som förövrigt har formen av en kub (block) och ser ut som ett skrivblock. Fyndigt så det förslår och full av roliga små skrivämnestips.

Uppdaterat:

  • Läs Kristinas variant.
  • Vill du också vara med och avblockera dig? Då håller du utkik efter nästa slumpvis framtagna utmaning i mitt twitterflöde på måndagar.

Relaterade inlägg:

2010 – året då man måste göra rätt

En förmiddag med Tweetdeck och lunch med Social Media Lunch Club var precis vad jag behövde.

Återkommande på lunchen var det faktum att det inte kommer att räcka med den goda viljan längre. 2009 var året då ett företag eller organisation kunde få uppmärksamhet bara genom att finnas på Facebook och Twitter. De som kommer lyckas under 2010 är de som gör nödvändiga förändringar i organisationen för att kunna hantera responsen. Det vill säga de som gör rätt.

Ett gott exempel är @SJ_ab. De har bevisligen lyssnat på sina kunder och infört vegetarisk mat på samtliga tågresor efter önskemål som inkommit på Twitter. De har ett helt team som jobbar med att uppdatera och svara på inkommande frågor och kommentarer. Bra jobbat!

Här kommer ett exempel på en situation som hade kunnat undvikas om jag gjort mitt jobb bättre. Det är väl ingen stor grej egentligen, men viktigt för framtida och mer kontroversiella situationer.

Jag tyckte att det vore fint att delge processen om  hur tankegångarna gått när Elizas språk blev till. Något jag försökte få till under repetitionstiden. Dels skulle det bli en intressant process för publiken att följa, dels skulle det förekomma eventuell kritik mot det val man gjort.

Ännu bättre skulle det vara om publiken fick vara med och tycka till under processen, och att de blev lyssnade på. Ensemblen kunde till exempel pröva de idéer som kom in, filma och lägga upp. Jag tror att det skulle kunna öka intresset för föreställningen rejält. Särskilt hos nya målgrupper.

Detta kunde av olika skäl inte bli av och efter premiären blev språkkritiken ett faktum.

Ensemblen och regissören ville få fokus på det de tyckte var viktigt. Men vad det är kommer ju aldrig fram nu eftersom många av kritikerna har en annan åsikt.
Alexandra Rapaport fick visserligen chansen att prata lite om det igår, hos Malou i TV4. Inslaget ligger på TV4 play (länkar inte eftersom jag skriver på min telefon, men det går att söka eller gå till Dramatens twitterflöde där länken ligger).

Men jag kan inte låta bli att undra om det hade sett annorlunda ut om processen hade varit offentlig. Och att den hade kunnat vara mer offentlig om jag lyckats bättre med att se till att strategierna är förankrade på ledningsnivå.

Vad tror du?

Relaterade inlägg:

Blockering

Det.

Vad?

Kallas nog skrivkramp.

Svacka.

Vad kan jag säga?

b-l-o-c-k-e-r-a-d-!

Så var i alla fall det sagt.

Relaterade inlägg:

Bättre sent än aldrig

Idag konstaterar jag att min hjärnas uppfattningsförmåga ibland inte är så bra som man kan önska. I det här fallet gäller det omfattningen av jordbävningskatastrofen på Haiti. Det har tagit ända tills nu för att jag ska inse vidden av det hela. Kanske beror det på avtrubbning, det kan vara svårt att ta till sig siffror med antal döda. Det förekommer kanske dylika siffror lite för ofta i media. Räknat i antal döda är den här katastrofen att jämställa med Tsunamin i Indiska Oceanen 2004. På andra sätt värre.

Precis som då berörs jag till tårar när det går upp för mig vad som hänt och tog idag beslutet att SMS:a Liv till 72990 för att stödja Läkare utan gränsers hjälpinsatser till Haiti.  Bättre sent än aldrig.

Reblog this post [with Zemanta]

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Planer och dyra prylar som nästan fungerar

Ja, men nu är vi väl igång? Har i alla fall promenerat en gång. Har två promenader inbokade nästa vecka och sitter här och smygtittar på SATS träningsprogram. Jag tänker att jag skulle lunchträna där två gånger i veckan eller så. Jag jobbar ju ändå bara halvtid, så då borde man ju faktiskt utnyttja dagarna till sådana här hälsofrämjande aktiviteter.

Ja, då uppstår förstås nya dilemman ui huvudet på alla som vill göra svårt för sig. Det ena är att jag gjort det förr. Alltså betalat månadsavgift efter månadsavgift på träningscenter utan att utnyttja det en endaste gång. Jag vill inte vara med om det igen. Det andra är att då måste jag gå på SATS i Stureplan och jag vet inte om jag ens får komma in där. Med tanke på… Ja bläddra några inlägg ner så förstår du…

Hm, men å andra sidan stod det någonstans att de har månadsabbomemang. Det är ju flexibelt och bra om det är så att min arbetssituation kanske ändras eller så.  Alltså det vore så ultimat att inte behöva använda den tid jag annars skulle ha till familjen eller vännerna.Jag är bara lite skraj för vad det kan tänkas kosta.

Ja där har du dagens Mona-tänker-högt-övning. Nu är den klar. Och om det är väldigt många stavfel så beror det på att bokstäverna är väldigt suddiga och grumliga. Jag ser inte riktigt vad jag själv skriver nu när ögoninflammationen gjort en liten comeback. Det blir en osminkad vecka för mig. När allt är över ska jag börja använda mitt nya ansvarsfulla smink från The Body Shop.

Jo jag lade ju närmare 800 spänn på ett headset idag också. Eftersom det inte finns något att hitta för iPhone (???) så blev det ett Jabra BT 3030 trots att volymknappen fungerar sådär och att det inte går att byta spår på iPoden.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Femton fakta om mig

Anna kom upp med en utmaning. Den känns oövervinnlig, men jag ska göra mitt bästa. 15 fakta om mig.

  1. Jag ger pengar till tiggare och uteliggare ibland.
  2. Jag är med i rädda barnen och naturskyddsföreningen, köper Situation Stockholm och försöker komma ihåg att le mot folk på gatan.
  3. Allt för ofta tar jag bilen för att lämna barnen på morgnarna.
  4. Morgnar är mitt gissel, de får mig att ställa alla existentiella frågor som finns.
  5. De fyra årstiderna är något alldeles fantastiskt överskattat tycker jag.
  6. Det är inte så ofta jag bestämmer mig för saker, men när jag väl bestämt mig så ger jag aldrig upp.
  7. När jag åkte hem från Australien grät jag hela vägen.
  8. Jag hade aldrig träffat min man och haft de barn jag har om jag inte gått omvägen via läraryrket.
  9. Jag vill vara en sån där person som flänger omkring och gör en massa smarta saker samtidigt som jag är snygg och fräsch hela tiden.
  10. Istället för ovanstående är jag en person som väljer att vara plufsig i soffan istället för att flänga runt och göra smarta saker.
  11. Jag älskar att lösa korsord. Men sysselsätter mig aldrig med det längre.
  12. Jag var grymt bra på matematik och språk i grundskolan. Och kanske på gymnasiet också, men då hade jag fattat att det var coolare att inte visa det.
  13. När jag var liten var jag vig som en ormmänniska. Nu är jag lika vig som en timmerstock.
  14. Julgranen får stå tills den självdör. Julen ska vara till påska.
  15. Bekräftelse är mitt elixir. Och jag jagar det gärna.

Puh. Det känns bra att jag faktiskt hade 15 saker att säga om mig själv.  Anta utmaningen och länka till mig – eller se på något annat sätt till att jag får veta att du gjort det.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

En tanke

Denna kyliga dag ägnar jag en extra tanke åt alla de människor som inte har tillgång till ett uppvärmt hem.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg



Dag för dag

February 2010
M T W T F S S
« Jan    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728

Aktuella ord på Knuff

Powered by Disqus