Den 5 december klockan 16 blir det prisutdelning i Lejonkulans foajé. Dramaten sponsrar med lokal och jag kommer att vara där och släppa in för soundcheck och fix.
Det är superviktigt att träffa folk som tänker sociala webben utanför arbetstid. Jag letar med ljus OCH lykta på jobbet efter folk som tycker det är viktigt och förstår vad det betyder. Några har jag hittat; Anders i biljettkassan har till och med börjat sätta sig in i Twitter, Niklas och Ulrika på press vill, men får inte tiden att räcka till. Lil Terselius tycker att jag är toppen, Magnus Roosmann har själv börjat blogga. Flera dramaturger, skådespelare, regissörer, producenter och scenfolk finns på Facebook och några av dem jobbar aktivt.
På mig ligger en stor uppgift att hitta den gyllene vägen – att hitta ett sätt att öppna huset på utan att någon ska känna att det går ut över den personliga integriteten. Eller den konstnärliga integriteten för den delen.
Dagens fråga: Går mystiken i teatern förlorad om man får se filmklipp från repetitioner, sminkloger och dylikt från teatern?
För mig är svaret självklart och jag förbannar min respektfulla personlighet än en gång. Snart ska jag transformera mig till typ Zeb Macahan, köra på och aldrig be om ursäkt.
Hoppas du inte missat våra livesändningar och filmer från Dramaten&-arrangemang.
Möte idag om Dramaten&. &et kan för vad som helst. Allt utom spelad teater på scen. Endast fantasin och resurserna sätter gränser.
Webben och eventen går hand i hand och du ska kunna ta del av och delta i allt som händer bara du har internetuppkoppling. Proffsiga och supersäkra Beata Wickbom är med i projektgruppen. Hennes erfarenhet på nätet är guld värd. Jag har kunskaperna men inte den tyngd somnar erfarenhet kan ge.
Vi vill ställa de viktigaste och mest engagerande frågorna. Försöka hitta kärnan i föreställningarna som ges på Dramatens scener, hitta väsentliga frågeställningar som kan berika och skapa nya debatter.
Min roll kommer troligtvis att bli som någon form av redaktör för det operativa arbetet med webben. Frågetecken finns det många, men vi benar ut steg för steg och genomför några pilotprojekt under hösten. Testar oss fram.
I tider när stora dagstidningar som DN deklarerar att de skär ner på teaterbevakningen för att det är olönsamt måste vi ju göra något. Teater är ju så klart ingen lönsam affär för de flesta. Men tillräckligt många kan inte leva utan, så den fortsätter att leva, lite på nåder på många håll.
Vilka delar som vi ser som självklara ingredienser i våra liv har sina rötter i teatern? Hur skulle vårt samhälle se ut om inte teatern fanns? Och omvänt – åt vilket håll behöver teatern gå för att levandeförklaras?
Det är på gång. Flera kulturorganisationer har vaknat till och ser möjligheterna. Jag hoppas att detta sprider sig eftersom internet ger enorma möjligheter till samarbeten, idéutbyte, mervärde för publiken, möjlighet att profilera sig själv, möjlighet att lyssna på publiken och inte minst debatt.
Innan alla drog på semester träffade jag två personer som jag fått kontakt med på internet som tänker i samma banor som jag vad gäller kultur och internet.
Den ena var Henrik som har startat Pulppuppets – dockteatern (som jag skrivit om förut – här bland annat,) som har premiär på Dramalabbet den 6 mars och som står i startgroparna för att sätta igång ett gemensamt manusskrivande. Han berättade att det finns några killar i Norrland som är på gång att bygga ett community för kreativt skapande. En plats där man kan utbyta idéer och fokusera på skapande. En strålande idé.
Den andra personen jag träffade i somras var Elisabet Widlund, en fd producent som plockat godbitarna ur producentjobbet och startat en konsultverksamhet med inriktning på affärsutveckling, finansiering och PR för scenkonstnärer.
Att det går bra för henne är roligt för det betyder också att kulturorganisationer vill utvecklas, inte bara på det konstnärliga planet. Även om det finns ett motstånd mot webben och i synnerhet web 2.0 bland kulturarbetare så har man ändå börjat förstå att de måste börja tänka i dem banorna. Med tanke på alla möjligheter så hoppas jag att de ska gå steget längre och vilja använda tekniken för att utvecklas i sitt konstnärliga arbete och förbättra sina förutsättningar.
För ett år sedan startade Elisabet sin blogg “Konsten och kulturen”. Som en sann projektledare utvärderar hon sitt bloggande i bloggen. Eftersom jag tjatar på om att kulturdebatten borde föras på webben lyfter jag fram Elisabets erfarenheter av detta under året. Men jag rekommenderar att läsa hela inlägget.
“Under hösten ökade antalet läsare från enbart de närmast sörjande till stadiga 70 unika besökare om dagen. Det låter verkligen inte mycket för världen, men jag törs ändå säga att bloggen fått ett bra genomslag med tanke på dess mycket smala ämne.
Under dagarna kring utredningen ökade besöken med 1000% till 700 unika om dagen. Jag livebloggade framför regeringens webbsändning och var under en halv dag den enda helt uppdaterade källan. Hurra för internet!
Andra all time high i besöksstatistiken var när Madeleine Sjöstedt föreslog att Operan och Dramaten skulle slås ihop. Mitt blogginlägg den gången hade absolut mest kommentarer dittills. Bloginlägget därefter, som hette Till Operans försvar, är det som läst av flest anställda på Kungliga Operan. Även debatten kring Konstfack spillde över läsare hit, trots att jag egentligen bara försökte nyansera det hela.”
Intressant! Någon uttalar sig om kulturpolitiken ökar antalet besökare med 1000%. Branschen är redo för fler nätverkande aktörer.
Ligger lite efter i mitt sommar-lyssnande. Idag först berikades jag av Lasse Bergs prat som handlade om det jag alltid tänkt; att mänskligheten aldrig borde ha lämnat Afrika. För det var i och med lämnandet som alla våra problem började.
Bland annat talar han om det jag också tror på – att människan egentligen är en kärleksfull art och att krig inte finns naturligt i vår ursprungliga genetiska kod.
Samtidigt läser jag om rädslan för Google. För mig började den läsningen hos Andreas Ekström som fick den stora äran att prata om detta i en ganska len och enkelriktad diskussion i Go’morron Sverige i morse.
Diskussionen handlar om huruvida vi borde vara rädda för Google som på tio år växt snabbt och under tiden hunnit samla på sig enorma mängder data. Google är otydliga när det kommer till frågan om vad de tänkt göra med all information. Dessutom har det sedan en tid tillbaka börjat bli oumbärligt att synas på Google. “Syns man inte på Google så finns man inte ” är ett vanligt uttryck. Oron bygger på frågan “vad händer om google helt plötsligt bestämmer sig för att missbruka sin makt eller säljs till alternativt kapas av ett mindre välmenande företag?”.
Google bidrar med sin katalogisering av världens information till ett mer demokratiskt jordklot. Google tillhandahåller med en öppen inställning grymma internetverktyg gratis. Det sägs att Google är en av de bästa arbetsplatser man kan jobba på och att 20% av de anställdas tid ska användas till forskningsprojekt som man tycker är roliga och att deras policy är “don´t be evil”.
