I huvudet på Mona Wallin » Marabouparken

Teaterpiraternas Momo är en succé

Mona Wallin — Wed, 12 Aug 2009 22:06:27 +0000

Jag är så stolt över att kunna säga att det projekt som vi kämpat med i ett års tid faktiskt kan kallas succé. Vår första och enda matiné för allmänheten, klockan 13.00 en onsdag, var helt slutsåld. Precis som alla föreställningar hittills förutom några som varit nästan slutsålda.

Gårdagens spöregn hade lämnat stora pölar i tälttaket men vi slapp ösa vatten från scengolvet tack och lov. Marken som tältet står på är en övertäckt sankmark. För att undvika att folk sjunker ner i marken har en matta placerats några decimeter under fotsulorna. Denna gör att vattnet inte rinner ner och det var det som hände veckan före premiären. Jag var lite orolig att det skulle ha hänt igen, men så var alltså inte fallet.

Trots att nästan hälften av barnskådespelarna inte var på plats klarade vi att ge järnet idag igen och föreställningen var mer än lyckad. Till och med min kritiska bror som tagit med sina små änglar på min teater smålog lite efteråt. Den minsta ängeln som bara är fyra år var helt fokuserad hela tiden. Han var dock lite orolig för att de Grå skulle komma och ta alla människorna men blev lugnad i pausen.

Relaterade inlägg:

Två ljuva timblommor – Teater Stockholm

Mona Wallin — Sun, 02 Aug 2009 11:43:33 +0000

Två ljuva timblommor – Teater Stockholm.

Jag står med ena foten i hallen och är på väg till nästa föreställning men MÅSTE bara dela med mig av det här. En av de få teatersajter vi har – TeaterStockholm.se har recenserat vår föreställning.

Jag blir så glad över att budskapet har gått fram. Jag tycker visserligen att flera namn saknas, men man kan ju inte få allt.

Igår var barnskådespelarna extra duktiga. En av tjejerna var sen från landet. När vi skulle dra igång hade hon fortfarande inte dykt upp. Vi bad om två extra minuter, delade upp den försenade tjejens repliker, sen sprang de in på amfin och presterade.

Den försenade ska ha en enorm eloge för förmågan att fokusera trots den stress det innebär att missa första delen av föreställningen.

Vi hade lite låg energi igår. Premiärnerverna kändes långt borta. Idag ska vi göra bättre.

OM någon läser detta som tänkt gå – det ligger missinformation ute på nätet om adressen till Marabouparken. Den rätta adressen till själva parken är Allén 9. Och inget annat. T-banestationer som funkar är Duvbo och sundbyberg. Aningen närmare från Duvbo.

Nu måste jag springa!

Relaterade inlägg:

Premiärnerver

Mona Wallin — Sat, 25 Jul 2009 12:34:39 +0000

Sitter sminkad och klar och försöker hålla mig från att gråta. Nerverna har spelat mig ett spratt. Peta på mig så bölar jag.

Där står tältet. I parken badar lyckligt ovetande barn i dammen. Om 1,5 timmar är tältet mer än fullt av en förväntansfull publik. Vi kommer att ge järnet,ww bara benen bär.

Jag passar på att gå igenom rollen nu, om en liten stund ska jag sminka Jakob. Sen värmer vi upp, peppar varandra och jag ska se till att alla barnskådespelare är på rätt plats vid rätt tidpunkt och med rätt känsla.

Det kan ju verka freakat att sätta sig och blogga sp här precis innan premiären, men det är ju så jag får ur mig saker.

Relaterade inlägg:

Teaterglädje med Teaterpiraterna

Mona Wallin — Fri, 17 Jul 2009 19:05:33 +0000

Click here to view the embedded slideshow.

I ett år har vi i Teaterpiraterna slitit våra hår för att få ihop till vår kära föreställning “Momo – eller kampen om tiden”. Den 25 juli, om en vecka har vi premiär. I cirkustält i Marabouparken ska vi inför förhoppningsvis 60 personer per föreställning göra allt som står i vår makt för att göra Michael Endes fantastiska berättelse rättvisa. Målet är att dra fulla hus varje föreställning. Det är ett högt ställt mål för en liten teaterförening i bästa amatöranda. Men skam den som inte ens försöker.

Bildspelet ovan är en slideshow från Flickr. Jag har ansvarat för marknadsföringen så gott jag kunnat på min fritid. Eller ansvarat, egentligen, til syvende och sist har ändå Mia Hällberg som jobbar hårt på att försöka släppa ifrån sig ansvar ändå tagit det.

Men ändå. Vid sidan av den traditionella marknadsföringen bestående av affischer, vykort, utskick till skolor och lokalpress har jag satt upp en blogg där vi (någorlunda) turats om att skriva om våra fram- och motgångar.

Den har haft ganska många besökare men hade så klart kunnat haft fler om vi jobbat mer aktivt med den.

På Facebook har vi dels en grupp, men deltagandet där har varit minst sagt litet. Däremot har det nog givit resultat att vi är ganska många i ensemblen som är aktiva där och postar länkar och statusuppdaterar om repetitioner ibland. när nöden kräver har vi skickat ut eventinbjudningar, till exempel nu inför premiären och tidigare då biljetterna släpptes.

Jag hade planer på att dokumentera med korta YouTube-klipp från repetitionerna också. Tid och energi räckte dock inte till för att både repa och filma samt redigera och lägga upp i efterhand, så tyvärr blev det inget av med det. Det är lätt att vara efterklok och tänka att vi skulle ha sett till att ha någon som inte var med i ensemblen att sköta detta. Men man lär sig med tiden.

Pressutskick har vi prövat både den traditionella vägen genom mail till redaktioner, vi fick ihop ett femtontal adresser som vi skickade till. Senare skickade vi till newsdesk.se. Det har öppnats av 222 redaktioner. Hur många som faktiskt läst vet vi inte, men 222 redaktioner har åtminstone noterat att vi finns. Genom mitt egna bloggande har jag fått kontakt med kulturbloggen som tog in en artikel om oss.

Barnistan.se, WhatsOnStockholm.nu och kullturspegeln.se har också uppmärksammat oss.

Det ska bli spännande att se hur det slår publikmässigt. Jag tror att jag ska fråga publiken på något sätt hur de fick höra talas om oss, den lilla amtörteaterföreningen i Sundbyberg. Det blir lättare att dra slutsatser då – med lite fakta.