Kommer SD in i riksdagen, då flyttar jag!

Nu blir det klartext. Jag är förbannad. Sitter här och läser ikapp lite bloggar och i årssammanfattningarnas härliga anda hittade jag Anders Wallners artikel på Newsmill från oktober.

I sin krönika medger han att den är “kanske något tillspetsad för att driva fram de hatiska kommentarer som jag tycker avslöjar vad invandrarhatet i Sverige bygger på – en ovilja att förstå och ta till sig”. Klart att man då blev nyfiken på kommentarerna. 349 stycken. Jag orkade bara med de första typ 20, sen blev jag tvungen att skriva det här.

Varje gång någon skriver något positivt om invandring, framför allt gällande muslimer. VARJE GÅNG!!! Efterföljs texten av hundratals kommentarer som är kategoriska och inskränkta. Det här hör till den värsta sorten enligt mig;

“Ännu en valarbetare för SD.
Varför ska vi anpassa oss när människor kommer hit från förtryck och kräver samma förtryck här…?
För det är väl därför de har kommit hit?”

Just det där “varför ska vi anpassa oss?” “De gör ju, de tycker ju, de vill ju…” Det är så barnsligt och lågt! Stridspittar ut i fingerspetsarna. Aldrig vara den första som ber om ursäkt antar jag också. Aldrig våga glimta in i något okänt. Bara leva på som förut i ett jävla överflöd.

FAN, jag är ju svensk. Jag har levt här hela mitt liv, precis som mina föräldrar och morföräldrar och någon generation till tror jag. (Vem bryr sig?) Men ni. Ni rasistiska svin som vill starta krig mot människor som vill bo här trots iskyla, snö och slask och ignorans. NI får mig att vilja fytta härifrån snabbare än snabbt. Det är ni som gör att människor som väljer eller tvingas att flytta hit inte vill eller kan komma in i sitt nya samhälle.

Jag har visserligen längtat efter att bo utomlands större delen av mitt liv, mest beroende på det förhatliga svenska klimatet. Men kommer SD in i riksdagen så LOVAR jag, oavsett vad resten av familjen säger, att flyttlasset går någon annanstans än inom det här landets gränser. Och jag tar CSN-pengarna med mig, de får ni aldrig tillbaka. Dessutom är jag väldigt medveten om att det säkert inte finns något annat land som är fritt från sådana här fördomsfulla människor, men då är jag åtminstone offer, inte förövare. Det vägrar jag att vara.