Jag var på #blogg100 – av bloggare för bloggare

Idag var det på sätt och vis grand finale i #blogg100. Fint evenemang på Historiska museet med intressanta paneldebatter, föredrag och intressant publik. Många kända ansikten och mycket att prata om.

Fredrik Wass aka @bisonblogg hälsade välkomna med lite statistik över utmaningen. De flesta hade visst fixat det där med ett inlägg om dagen i 100 dagar, om alla var ärliga vid handuppräckningen vill säga.

Det där med att bloggen skulle vara död verkar ju vara en myt. Antalet bloggar och blogginlägg är större än någonsin enligt statistik från Twingly som Fredrik presenterade. Jag älskar sådan statistik.

Fredrik Wass

Fredrik Wass

Här är några av bloggarna i statistiken.

Fin publik

Fin publik

Den svenska blogghistorien passar ju bra som ämne när man är på historiska muséet. Jonas Söderström är en av Sveriges första bloggare. Han skriver nu en bok om… ja precis… svensk blogghistoria. Rebecca Crusoe var också tidig ut i bloggosfären, och jobbar nu med blogg-PR och har koll på hur bloggandet har utvecklats de senaste tio åren. Då – för tio år sedan – var bloggosfären liten och ganska intim. Man testade mediet och alla läste allas bloggar. Att få sponsorer till sin blogg var helt omöjligt, inga företag förstod riktigt vad det skulle vara bra för, och en blogg som annonserade ansågs inte riktigt vara en riktig blogg. Så är det ju inte riktigt nu.

Jonas Söderström och Rebecca Crusoe

Jonas Söderström och Rebecca Crusoe

Bloggandet har blivit mer nischat och det har i princip bildats subgrupper. Stora bloggare blir uppvaktade av företag och organisationer och det är många som lever på sin blogg.  Om det handlade nästa paneldiskussion. Karin Pettersson har tidigare jobbat på bland annat Socialdemokraterna, hon brinner för politik och är nu politisk chefredaktör på Aftonbladet. Karin sa något som jag tog fasta på: att det finns en plats  att ta för att påverka politiken genom bloggosfären. Det politiska samtal som förs digitalt sker på Twitter, men att det har blivit lite för ytligt. Hans Kullin, ansvarig för sociala medier på Coop fyllde på med att han märkt att organisationer som bloggar har stor påverkanskraft. Intressant tyckte ju jag såklart och hoppas att han bland annat menar Naturskyddsföreningen.

Det blev också ett samtal om det problem som uppstår när halva befolkningen gett sig ut i diskussioner på nätet. Alltså, ingen tycker ju egentligen att det faktum att folk tycker och engagerar sig är ett problem, men det är en utmaning för redaktioner, företag och organisationer att hålla jämna steg med alla frågor, tyckanden och kravet på att svara snabbt och i rätt kanal. Jag förstår precis vad de menar och Karin gick in på att i princip samtliga kommentarstrådar drar iväg och börjar handla om Sverigedemokraterna. Det behövs ett nytt sätt att hantera kommentarer. Efter en publikfråga konstaterades det att bloggar/forum som Politiskt inkorrekt och Avpixlat naturligtvis är en orsak till det eftersom de jobbar otroligt strategiskt och skickligt med att uppmana sin crowd med att ge sig in i diskussioner på olika inlägg.

Ja, det är ju inte utan att jag tänkt på det här förstås. Jag har kärnkraftskramare och klimatförnekare som jobbar på liknande sätt att tampas med i mitt jobb. Vi har inte kommit jättelångt med att hitta en strategi för att bemästra det här. Vilket är olyckligt, för det för med sig saker som att sakkunniga drar sig för att skriva inlägg för att det tar sån tid att hantera kommentarstrådarna.

Kommentarerna som kommer in från de här hållen är ofta av karaktären raljerande, många siffror, bokreferenser och länkar till diagram som ”bevisar” hur fel vi har. Vi kan välja att svara på samma sätt (vilket gör att vi lämnar efterkommande läsare mer förvirrade än innan de kom dit, en dålig idé eftersom vi bloggar för att hjälpa folk att bestämma sig), svara på ett förenklat sätt med tanke på efterkommande läsare (vilket retar upp kommentatorn ännu mer och vi får ännu fler länkar och siffror), att inte svara alls (…), eller att stänga av kommentarsfältet (ja, kanske det är det bästa, även om det ger ett intryck av att våra argument inte håller för granskning).

Nej, jag tror snarare på en smartare strategi. Något i stil med att mobiliser och ge igen med samma mynt, med hälsningar från ”the good guys”. Vilken action-hjälte som helst tar ju till våld fast det är våld som ska bekämpas, tänker jag.

Hans Kullin, Ebba von Sydow, Karin Pettersson, Rebecca Crusoe

Hans Kullin, Ebba von Sydow, Karin Pettersson, Rebecca Crusoe

Samtalet i panelen handlade också om hur privat man kan vara på bloggen, om att nästa generations barn kommer att ifrågasätta sina föräldrars ständiga publicerande av nakna barnstjärtar etc. Det handlade också om Ebbas favoritämne – unga tjejer som bloggar och som nu har börjat förstå sitt värde, och skickar fler fakturor. Vilket sömlöst leder över till Bloggbyråns Joakim Nyströms Bloggkompass som handlar om just förskjutningar. Jag missade ju hans föreläsning på Medieinstitutet för några veckor sedan, men nu fick jag en ny chans.

Han har gjort en väldigt intressant modell av bloggosfärerna med utgångspunkt i kändis-, expert- och personliga bloggar. Han har kollat på hur sociala bloggare är och hur de rör sig i olika riktningar, och ger exempel på bloggtyper som ligger i de olika spektran som bildas. Det är en intressant modell som medvetandegör ens blogg och ger möjlighet att fundera vidare på åt vilket håll man vill utvecklas. Det var ju såklart roligt att se hur modellen i sig utvecklats från Joakims första dragning på SSWC i somras, då handritad på papper.

Efteråt pratade jag med honom och Inger Aspåker (@iakonkret) som bloggar på Konkret utveckling AB om hur utmaningen att blogga varje dag har skyndat på förskjutningen. Inger som har en nischad expertblogg har, genom att ha kravet på sig att blogga varje dag, fått släppa lite på expertnischen och kunde se stora fördelar med det. Till exempel sa hon att hon hade blivit lite mer personlig och att hon märkt att det blivit uppskattat.

För egen del har det gått åt andra hållet. Mitt privata dravel har genom utmaningen blandats ut med inlägg om utmaningar och åsikter som företag och organisationer har med sina digitala satsningar i sociala medier. Alltså sådant som berör mitt jobb. Tidigare har jag inte riktigt gett mig in i det eftersom vi inte riktigt har den kulturen på jobbet, trots att vi har godkända riktlinjer (som jag skrivit) som uppmuntrar att man skriver om föreningen i egna kanaler.

Några av mina inlägg har gett upphov till intressanta diskussioner på jobbet. Mest uppskattat blev ”en vanlig dag på jobbet-veckan”. Åtminstone en kollega tyckte att det var en jättebra grej och att alla på kansliet borde göra samma sak en dag eller två för att öka förståelsen för varandras arbetsuppgifter.

Joakim Nyström och Bloggkompassen

Joakim Nyström och Bloggkompassen

Allt som allt har jag haft en väldigt bra eftermiddag kväll och jag vill tacka arrangörerna Fredrik Wass och Sveriges kommunikatörer för det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *