En tribut till eliten

Det är hög tid nu. I tre års tid har jag följt dem. Då och då har jag låtit dem veta det men oftast inte eftersom det inte fanns något jag kunde tillägga så jag var rädd för att de skulle upptäcka att jag var en parasit. Jag drömde om en dag då jag kunde bidra med trendspaningar, tankar och erfarenheter jag med.

Jo, jag pratar om de bästa. De som har längst erfarenhet, lägger ner mest tid, har jobbat mest effektivt med sitt nätverk, har studerat, analyserat och sist men långt ifrån minst bidragit och delat med sig; eliten.

Det är hög tid att hylla dessa människor som inspirerar och leder arbetet med att hålla internet öppet, relevant och transparent. Mitt nya favorituttryck som jag lånar från Gitta Wilén efter Sweden Social Media Web Camp är “Jag loggade in”. Gitta loggade in 1994. Jag loggade in 2007. Så om 1994 motsvarar 13.37 så loggade jag alltså in 13 år senare. Jag har jobbat hårt för att komma ikapp men hade hjälp av att jag hittade inloggningsknappen i en brytunkt – i en tid då webben stod inför en enorm förändring och mycket av det som gällt tidigare inte gällde längre.

Det var också en enorm tur för mig att det nya – det transparenta och öppna passar mig som hand i handske. Om världen IRL var som den värld vi har i det som (så missvisande) kallas sociala medier, ja då skulle det vara en väldigt vacker värld. En värld där människor är generösa, vänliga och hjälpsamma.

Det är inte helt okomplicerat att ta sig in i samtalet på twitter. Jag skulle vilja jämföra det med att komma ny in i vilda diskussioner i vilket sammanhang som helst. Saker som inte hjälper är dock inkluderande verksamhet. Jag tycker inte att det har ett smack med elitism att göra, utan mer ett mänskligt behov av att visa sin tillhörighet.

Jag måste dock hävda att de allra, allra flesta som verkar i de kanaler som gäller för interagerande nu klarar av att balansera sitt sociala showroom med öppenhet för många andra.

Reklamvärlden har alltid skrämt mig. Nu är jag i princip en del av den. Utvecklingen idag ser till att budskap som retuscherats till reklam (som är något av det löjligaste och mest befängda jag vet även om det k a n bli kul ibland) inte längre behövs och förhoppningsvis kommer försvinna.  Tack vare det kunde jag hitta mig en plats i branschen. Eftersom branschen nu strävar mot att den lilla företagaren (max 1.65 cm alltså ) ska ha en chans att konkurrera med jättarna, att politiker ska svara på väljarnas frågor även mellan valkampanjerna och att vem som helst kan bidra och säga sin åsikt eller sprida ett budskap till fler än de man träffar i lunchrummet på jobbet.

Jag håller inte alltid med om allt ni säger. Men den vördnad jag känner för att ni låter mig hålla på och formulera det här samtidigt som ni är på nästnästa steg och att ni fortsätter dela med er så att vi kan hjälpas åt att förstå. Jag kommer närmare. Tills jag kommit ikapp fullt erbjuder jag mig som bollplank och användare av era idéer ifall ni skulle behöva. Jag hoppas att vi tillsammans kan bidra till en bättre värld där vi kramar hellre än fäller.

Det jag gör nu är en inkluderande handling. En handling som exkluderar andra. Men jag gör ett undantag för att visa min enorma tacksamhet och respekt till några personer som var de första jag upptäckte. De som fick mig att våga logga in och aldrig vilja logga ut igen när jag läste kommunikation nya medier på Medieinstitutet.

Annika Lidne – Mitt absolut första möte med den sociala webben. Det tog någon månad innan jag kunde stänga munnen igen. Tack för den chockstarten! Och naturligtvis för luncherna där jag tagit mina första stapplande nätverkssteg.

Brit Stakston – Din ödmjukhet och värme i kombination med förmågan att hålla dig till ämnet har inspirerat mig mycket. Tack för att du var på den där sociala media lunchen och sa att det måste få vara okej att göra fel.

Niklas Strandh – Tack för att du faktiskt har slängt in en eller två kommentarer på grejer jag skrivit. Du anar inte hur glad man blir av att få en kommentar från en i eliten.

Joakim Jardenberg – Jag vet inte om det är för att du  är längst och har längst hår. Men i min värld står du längst fram med isbrytaren och drar hela det juridiska och ekonomiska lasset framåt. Puh! Och tack för det hästjobb du gör.

Joakim Nyström – För att du varit länken mellan mig och bubblan. Utan dig hade jag aldrig hittat de första länkarna. Inte heller vågat ens försöka kliva in.

Jennifer Bark – För att du blev min andra länk. För att du vill jobba med mig. Det känns tryggt med dig.

Sofia Miriamsdotter – Allas bloggmamma, internetdrottningen, modiga, ärliga och fina Mymlan som verkligen tagit sig en välförtjänt plats i folkets hjärtan. Tack vare dig har många funnit glädje i att blogga, fått inspiration, feedback och hjälp.

Det finns många fler som jag skulle kunna tacka här. Som @lolitaloco till exempel, som vid ett flertal tillfällen räddat min blogg från teknisk kollaps. Sen är det ju alla de där typ tiotals personerna som rycker in och försöker eller retweetar/tipsar och styr om.

Vill ni vara min elit?

Medan ni funderar så bjuder Pelle Sten på filmstund från den fantastiskt inspirerande och roliga helgen på Tjärö med 408 geeks, och så jag. Men jag börjar undra om jag också är geek eftersom de där 408 personerna hade samma intressen som jag och verkade inte alls nördiga.

.

Eller gå till Flickr och se den kollaborativa fotosamlingen