I huvudet på Mona Wallin » Teaterpiraterna

Fritt flöde leder till varför jag älskar teater

Mona Wallin — Wed, 02 Sep 2009 23:42:52 +0000

Vissa dagar bara har man inga tankar som måste skrivas ner men man känner ändå för att skriva. Man sätter sig med fingerspetsarna på tangentbordet och låter orden komma ut ändå. Så får man se var det landar. Man är jag och idag är en sådan dag. Det finns ingen plan, bara en önskan om att få göra sig hörd.

Det har varit en fin dag. Barnen till dagis med bilen – det regnade. Och jag avskyr regn. Bilen ställde jag vid tunnelbanan och det var nu, exakt nu jag kom på att den står kvar där. Skit också. Ja, ja, bara den står kvar i morgon bitti så löser väl det sig.

Att ta sig till Nybroplan är ett vardagsäventyr nu när blå linjen är kapad av byggterrorister. Det finns en hel drös med alternativa resvägar och SLs reseplanerare i iPhonen får tipsa om den snabbaste just för tillfället f. Jättespännande, jag vet liksom aldrig innan vilken väg jag ska ta. Ultimat. Finns det något värre än att starta varje dag på exakt samma sätt jämt?

Till det väsentliga. Jobbet. Mitt fantastiska jobb. Jag kliver in i den här sagovärlden som ändå är verklig. Med riktigt riktiga människor. Där jag känner mig helt hemma fast det är så främmande. Jag har hunnit med att skriva och skissa på hur jag tycker att organisationens kontinuerliga närvaro på internet borde vara uppbyggd. Det har resulterat i en vision som osar lite hybris och en lite mer konkret plan över hur vi kan börja. En policy börjar sakta men säkert växa fram idémässigt men jag tror jag ska söka efter lite inspiration från andra håll också. Till nästa vecka ska det vara presentationsbart.

Igår gav Teaterpiraterna den sista föreställningen av Momo – eller kampen om tiden. Hela tältet fullt med barn. Mina barn och ett flertal av deras kompisar har varit och sett föreställningen och det blir så tydligt hur viktigt det är med teater. I en scen i pjäsen försöker en av de Grå prångla på Momo en docka;

“Goddag, jag heter Bibi Girl, jag är den perfekta dockan, alla är avundsjuka på dig för min skull”, upprepar dockan om och om igen. Momo blir irriterad eftersom det inte går att leka med någon som bara säger samma saker hela tiden. Den Grå försöker visa hur man leker med dockan genom att ge den fler saker. Momo bara skakar på huvudet och förstår inte alls det roliga med det. Dockan vill bara ha fler saker hela tiden. När man har tröttnat på dockan blir det roligt igen bara man köper fler saker. Till slut frågar Momo den Grå om det verkligen inte finns någon som bryr sig om honom varpå han blir som hypnotiserad och avslöjar hela planen med tidsparkassan för Momo. Ett brott för vilket han senare blir avrättad…

Nej det låter kanske inte så barnvänligt, men jag hävdar att det är precis det. Inte finns det väl någon materiell nivå som någonsin är nog? Inte finns det väl något barn som någonsin fått tillräckligt många julklappar? Finns det någon människa som kommer hem från en shoppingrunda och tänker “vad bra – nu har jag allt jag behöver”?

Efter att mina barn sett Momo – eller kampen om tiden har vi en utgångspunkt i våra ibland ganska heta diskussioner om huruvida det är nödvändigt att köpa en ny legogrej eller ytterligare en barbiedocka dagen efter den senaste inhandlats. Nu kan vi lyfta diskussionen från att handla om oss till att handla om Momo. Och den Grå. Vilket gör det hela mindre personligt och lättare att ta till sig. Barnen fattar. Barnen tycker att Momo har rätt. Den Grå har fel. Och allt blir så mycket lättare.

Teater är organiskt. Det är tankar och berättelser. Det är här och nu. Den kräver att man koncentrerar sig och är med. Den kräver respekt för att fungera. Skådespelarna måste få kontakt med publiken, de måste känna att publiken är där.

Det finns inget svårare än att spela teater för tonåringar. Kanske är det därför det finns få teaterpjäser som riktar sig mot tonåringar. För tonåringar får inte visa några känslor. De är världsmästare i pokerface. Därför blev jag superförvånad när jag fick höra att även de gymnasieelever som varit och tittat på oss verkligen hade gillat pjäsen.

Därför älskar jag teater. Den tränger igenom och det är fantastiskt vilken del av salongen man än är i. Förstå att det är underbart att jobba i ett hus som andas över hundra år av teater. Det är som att en gammal förälskelse har väckts till liv. En sådan som alltid funnits där, men som jag aldrig har vågat släppa ut på allvar. Men det är väl det som är vårt arbete som vuxna – att leta rätt på våra innersta viljor och passioner och ta reda på vilka vi verkligen är under den yta av pokerface vi så nogsamt skaffar oss för att överleva den tragikomiska tonåren.

Relaterade inlägg:

Teaterpiraternas Momo är en succé

Mona Wallin — Wed, 12 Aug 2009 22:06:27 +0000

Jag är så stolt över att kunna säga att det projekt som vi kämpat med i ett års tid faktiskt kan kallas succé. Vår första och enda matiné för allmänheten, klockan 13.00 en onsdag, var helt slutsåld. Precis som alla föreställningar hittills förutom några som varit nästan slutsålda.

Gårdagens spöregn hade lämnat stora pölar i tälttaket men vi slapp ösa vatten från scengolvet tack och lov. Marken som tältet står på är en övertäckt sankmark. För att undvika att folk sjunker ner i marken har en matta placerats några decimeter under fotsulorna. Denna gör att vattnet inte rinner ner och det var det som hände veckan före premiären. Jag var lite orolig att det skulle ha hänt igen, men så var alltså inte fallet.

Trots att nästan hälften av barnskådespelarna inte var på plats klarade vi att ge järnet idag igen och föreställningen var mer än lyckad. Till och med min kritiska bror som tagit med sina små änglar på min teater smålog lite efteråt. Den minsta ängeln som bara är fyra år var helt fokuserad hela tiden. Han var dock lite orolig för att de Grå skulle komma och ta alla människorna men blev lugnad i pausen.

Relaterade inlägg:

Hitta nerven

Mona Wallin — Sat, 08 Aug 2009 10:05:25 +0000

Vi har en viktig föreställning idag. Några av mina och barnens vänner kommer och då får man ju INTE göra bort sig.

De där glasen vin igår satte sina spår så jag får anstränga mig extra mycket idag. Det har ju gått fem dagar sedan vår fantastiska senaste föreställning så det gäller att hitta den där nerven igen. Börjar inse vad alla skådespelare-på-riktigt har att tampas med på jobbet förutom det där med att komma in i rollen, kunna sin text och hitta samspelet med de andra så handlar det mycket om energi. Det är den som gör skillnaden mellan en bra föreställning och en skitbra föreställning.

Så nu ska jag ta en dusch, blunda, gå igenom föreställningen i huvudet och känna pirret växa i kroppen.

Relaterade inlägg:

Inga relaterade inlägg

Två ljuva timblommor – Teater Stockholm

Mona Wallin — Sun, 02 Aug 2009 11:43:33 +0000

Två ljuva timblommor – Teater Stockholm.

Jag står med ena foten i hallen och är på väg till nästa föreställning men MÅSTE bara dela med mig av det här. En av de få teatersajter vi har – TeaterStockholm.se har recenserat vår föreställning.

Jag blir så glad över att budskapet har gått fram. Jag tycker visserligen att flera namn saknas, men man kan ju inte få allt.

Igår var barnskådespelarna extra duktiga. En av tjejerna var sen från landet. När vi skulle dra igång hade hon fortfarande inte dykt upp. Vi bad om två extra minuter, delade upp den försenade tjejens repliker, sen sprang de in på amfin och presterade.

Den försenade ska ha en enorm eloge för förmågan att fokusera trots den stress det innebär att missa första delen av föreställningen.

Vi hade lite låg energi igår. Premiärnerverna kändes långt borta. Idag ska vi göra bättre.

OM någon läser detta som tänkt gå – det ligger missinformation ute på nätet om adressen till Marabouparken. Den rätta adressen till själva parken är Allén 9. Och inget annat. T-banestationer som funkar är Duvbo och sundbyberg. Aningen närmare från Duvbo.

Nu måste jag springa!

Relaterade inlägg:

Länkar till artiklar om Momo – eller kampen om tiden/Teaterpiraterna

Mona Wallin — Fri, 24 Jul 2009 10:35:00 +0000

Här är länkar till alla artiklar och information om Momo – eller kampen om tiden som jag lyckats googla fram:

Mitt i Sundbyberg (bläddra till sid 15).

Barn i stan

Alltomstockholm

Whatsonstockholm.se

Förvaltaren bjuder sina boende på teater

Relaterade inlägg:

MOMO – eller kampen om tiden

Mona Wallin — Fri, 24 Jul 2009 10:20:28 +0000

0 dagar kvar till premiär av Teaterpiraternas Momo - eller kampen om tiden.

MOMO – eller kampen om tiden.

0 jours jusqu’a PREMIÄR!!! Ett ögonblick jag och alla andra 30-40 inblandade väntat på i – ja – faktiskt över ett år.

I morgon smäller det. Fullsatt i tältet och vi är fullkomligt laddade. Hoppas bara vi inte är överladdade. Rosita, vår kära kostymör och häxa Surtant sätter fingret rätt när hon beskriver att det vi behöver nu – är publiken.

Allas vår ledare och inspiratör som skriker åt oss hela tiden nu på slutet beskriver kortfattat men koncist hur problematiskt det kan vara med en teaterensemble, kanske särskilt när man har med “amatörer” att göra.

Jag skriver “amatörer” för att jag tycker att vi är proffsiga. Vi är enormt bra som på vår fritid, utan utbildning eller annan egentlig kunskap i hur man vare sig spelar eller producerar teater har kommit så här långt med föreställningen.

Rekvisita, kostym, smink, scenografi, scenerier, ljus, ljud, musik, marknadsföring, PR, hemsida, kurser, skyltar, tält, kontakter, information, trailer, marknadstält, fika, bullbak, ja – vad har vi inte gjort?

Relaterade inlägg:

Inga relaterade inlägg

Teater och internet inte möjligt att förena

Mona Wallin — Mon, 20 Jul 2009 13:22:05 +0000

Hade det inte varit så att jag har dubbla identiteter men bara en fysisk kropp hade jag verkligen varit med på Sweden Social Webbcamp den 21-23 augusti. MEN – Min fysiska kropp kommer just de datumen att transformeras till en sköldpadda vid namn Kassiopeia. Detta händer varje helg från den 25 juli ända till och med den 30 augusti.

Varför skulle jag vilja närvara vid webbcampen? Jo, för att där kommer alla ledande personer inom webbkommunikation och webbutveckling att befinna sig och på ett avslappnat sätt lära känna varandra, diskutera trender, komma på idéer och bara mysa. Det hade varit en toppenchans för mig att träffa alla de som lär mig så mycket varje dag genom att jag följer deras bloggar och microbloggar.

Men som vanligt är det ju så när man har flera intressen. Vissa grejer får helt enkelt stryka på foten (heter det så? Tror jag ska starta en blogg med bara ihopblandade ordspråk och uttryck jag har en förmåga att hitta på). Och föreställning är föreställning.

Kassiopeia kommer istället att befinna sig i Marabouparken och rädda världen från tidstjuvar. Så ibland är alltså teater och internet inte möjligt att förena.

Relaterade inlägg:

Teatrar behöver bli bättre på sökmotoroptimering

Mona Wallin — Sat, 18 Jul 2009 18:04:18 +0000

Någonstans måste man ju börja. Mitt uppdrag att ta reda på allt om teatrar och deras kommunikation är stort och jag har ingen projektplan. Jag tänkte prova mig fram, och varför inte börja med att göra en sökning på ordet “teater” och se vad vi får ut av det?

Bilderna nedan är skärmdumpar som jag hänvisar till fortsättningsvis i texten.Jag kommer att koncentrera mig på Stockholmsområdet eftersom det är där jag själv bor och verkar.

(Detta är sk thumbnails. Ett klick på bilden ger dig en beskrivning och möjlighet att se vad den faktiskt föreställer)

Olika sökordskombinationer ger olika sorters träffar

Det första som slår mig är att ingen av Sveriges stora teaterinstitutioner finns med på förstasidan när jag söker på “teater” på Google. Vi finner varken Riksteatern, Dramaten eller Stadsteatern här. Att Wikipedia kommer etta får man väl leva med, så brukar det vara. En länksamling ligger tvåa och trea har vi Ticnet. Skälet till att dessa tre kommer högt är att deras sajter innehåller många relevanta ord och har många externa webbsajter som länkar dit. Sajternas popularitet spelar också roll.

Västanå teater, TeaterTre, Teater Västernorrland, Teater Tribunalen, Teater Västmanland, Teater Halland och Teater Giljotin har också placerat sig på första sidan. Frågan är om det är medveten strategi från deras håll, om de jobbat med sökmotoroptimering eller om de bara haft tur?(se “Teater”)

En sökning på teater+stockholm ger bättre resultat för Stadsteatern, Dramaten och Södra Teatern. (se “teater + stockholm”)

Olika syften kräver olika sökord

En person som vill se teater söker toligtvis i första hand på någon föreställning den hört talas om. Kanske man hört eller läst att en viss teater spelar en viss föreställning och söker på teatern och namnet på föreställningen eller någon av skådespelarna som man kommer ihåg skulle medverka. Kanske minns man bara något ur innehållet som man fått berättat för sig och söker därför på ledord utifrån det. Troligtvis hittar man på ett eller annat sätt föreställningen på teaterns hemsida, kanske via någon artikel i en tidning om dess sökresultat hamnat högre och tidningen har haft den goda smaken att länka till teaterns hemsida.

En sökning på “föreställning teater stockholm” gav träffar på Strömma kanal, teaterstockholm.se och Ticnet. Playhouseteater och Teater i Haga placerar sig också på förstasidan. (se “föreställning teater stockholm”)

Vill man bara gå förutsättningslöst på teater – hur gör man då? Mitt första försök skulle vara att söka “gå på teater” eller teaterföreställning + ort (tex stockholm). En sådan sökning gav många träffar på kultur- och turistportaler såsom kulturstan.se, alltomstockholm.se, påstan.se, teaterstockholm.se . (se “gå på teater stockholm”)

För teaterbesökaren som vill ha koll på utbudet är det ju bra med portaler. För teaterns eget bästa får vi hoppas att den finns med på de portaler som håller sig framme när sökmotorernas spindlar letar efter relevanta artiklar. Allra bäst för den egoistiske teatermarknadsföraren är det nog ändå att se till att man hamnar högt på alla tänkbara kombinationer av sökord.

Vi söker mycket oftare på “teater” än på “Lena Endre”

Med lite skön hjälp från Google insight fick jag lite ledtrådar på hur populära några exempel på ivan nämnda sökord är i jämförelse med varandra. Google insight utgår ifrån ett index och det är inte antalet sökningar som anges. Graferna jämför alltså sökorden inbördes. (se Googleinsight)

Sökmotorannonsering – en väg till kunskap och trafik

Vill man lära sig mer om sökmotoroptimering finns det massor att läsa helt gratis på webben. Jag gillar till exempel optimeringsguiden.com.För att ta reda på vilka ord som är relevanta för en specifik teaters besökare kan man skaffa sig ett konto på Google Analytics. När man registrerat sin sajt där får man en spårningskod som ska läggas in i koden på hemsidan. Sen fixar Google resten. Där får man all tänkbar statistik, helt gratis. Bland annat får man koll på vilka sökord som fört folk till hemsidan.

Ett annat sätt att lära sig vilka ord folk klickar sig vidare till din sida är att köpa annonsering via Google Adwords en period. Då får man en uppfattning om vilka ord som är relevanta för besökarna genom deras statistik. Dessa ord kan man sedan satsa på för att förbättra sina organiska sökträffar genom att använda dem i titlar, metataggar och i artiklar på hemsidan. På så sätt får man också information om vad publiken intresserar sig för vilket också kan vara användbart i övrig marknadsföring.

Teaterpiraternas AdWords-kampanj

Nyligen hade Teaterpiraterna (den amatörteaterförening jag är med i) en AdWords-annons ute där vi sökte statister. Vi har mycket låg budget så de 500 kr vi fick på köpet när vi valde webbhotellet one.com för ett år sedan skulle räcka ända till premiären som äger rum nu i juli 2009. Med låg budget i en AdWordskamanj visas annonsen inte särskilt ofta men ändå har vi på det mest relevanta ordet för annonsen: statist visats 12040 till dagens datum. Av dessa har 615 valt att klicka sig in på vår hemsida.

Vi har också fått in ett antal statister till vår lilla förening. Några har bara provat på ett litet tag, andra har stannat kvar och är med på premiären med mer att göra än en statistroll. Detta är naturligtvis i liten skala, men ganska talande för att det går att nå folk genom att vara medveten om vad man gör på internet. Och att kunna sökmotoroptimering och sökmotorannonsering är några av de viktigaste komponenterna idag och i framtiden.

Det organiska söket domineras för teaterpiraternas räkning av “teaterkurs” i olika kombinationer. En tolkning av det kan vara att det är vägen för föreningen att växa? Inte tillräckligt för att bygga en strategi på kanske, men någonstans att börja om vi bestämmer oss för att växa.

Det här får räcka för idag. Några slutsatser kan vi väl inte direkt dra utav detta annat än att sökmotoroptimering är viktigt och att teatrar behöver bli bättre på det så att publiken hittar dit.