I huvudet på Mona Wallin

Idag gör vi en väldig massa saker för sista gången. Men alla slutar på “i den här lägenheten”. Det känns overkligt att det faktiskt är dags nu. Undrar om flyttgubbarna också är oroliga? Undrar om de inte heller kan sova i natt för att de inte vet vart pianot ska stå, eller hur vi ska göra med bokhyllorna.

Ah, hur som helst. Jonne har gjort ett jättejobb som packat ner hela lägenheten. Jag har mycket att tacka för den här veckan, och jag vet precis hur jag ska göra det. Men det är hemligt.

Jag jobbar hemifrån idag. Kommer antagligen dra ut på dem timmarna lite över semestern så att jag kan hjälpa till och packa och bara göra de allra viktigaste jobbgrejerna. Hoppas det är okej chefen.

Nu ska jag äta min allra sista frukost i den här lägenheten. Och nu har jag skrivit det sista blogginlägget i på den här balkongen.

Relaterade inlägg:

• Sa jag att de kan simma också?
• Nyinflyttad
• En ursäkt till Flyttkonsumenterna
• Budgivning som en ondskefull mardröm

Det fläktar och är vackert. Barnen njuter, håvar och gräver i sanden.

Bilden visar min utsikt i exakt detta ögonblick. Det är så behagligt så jag blev tvungen att skriva detta meningslösa inlägg. Vad som driver mig till det är en helt annan diskussion.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Sköna lördagmorgon.

Vaknade klockan 6? Kanske inte så konstigt egentligen med tanke på att väckarklockan ringde. Någon hade glömt att stänga av den. Det händer ganska ofta, men vanligtvis stänger jag av och somnar om. Idag tänkte jag testa att faktiskt gå upp. Det var mysigt. Jag loggade in på twitter och såg att de som var i samma situation som jag idag typ drog på sig joggingskorna eller promenadhatten. Det gjorde inte jag nej.

Jag gjorde mig en lyxig kaffe, rostade en skiva riktigt vitt bröd och bredde den med smör och marmelad. Denna kontinentala så kallade frukost inmundigades i soffan tillsammans med Chandler, Joey, Monica, Rachel och Ross. Morgon-TV! När? När såg jag på Tv på morgonen senast? Alltså bortsett från barnkanalens fantastiska värld.

Två rufsiga inte så jättesmå längre lintottar kom upp vid åttatiden och krävde omkoppling av kanal, men då var ju vänner slut, jag redo att duscha och göra frukost, så det kändes ju helt okej.

Så nu har jag haft lite egentid dårå. Nu äter resten av familjen frukost och vi har ett spännande lördagsprogram framför oss. Felix ska visa upp vad han och hans cirkuskompisar pysslat med på cirkusskolan medan Leia iklädd prinsessutstyrsel härjar runt på bästa kompisens kalas. Det blir bestämt ett inflyttningskalas hos min nya kollega Kristoffer också, han har lovat hallonpaj med vit choklad så det går ju inte att motstå.

Ikväll får vi väl se vad som händer. Vi slipper ju melodifestivalen i alla fall. Vem bryr sig nu liksom.

Jo, men jag har ju inte berättat att vi åkte och träffade världens, världens nu sötaste bäbisflicka Daisy igår. Fem dagar gammal och redan totalt supermed, cool och utstrålar en intelligens som få bäbisar gör.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

YES, YES, YES!

Idag skiter vi alla gamla pensiosar som trissar upp priser fast de borde veta bättre än att flytta till större. Vi glömmer våningar med öppen spis som kostar för många miljoner, vi bara struntar i allt det, för nu är det klart! Vi har skrivit överlåtelseavtal på en jättefin lägenhet som är helt perfekt, med perfekt läge och extra allt. Det enda som kan sätta käppar i hjulet nu är om vi inte skulle bli godkända som medlemmar i föreningen. Och det har jag ärligt talat lite svårt att se hur det skulle kunna hända, även om jag tar på mig mina mest pessimistiska glasögon.

Barnen är så lyckliga så de kunde inte somna. Det var länge sedan stora Fs pollentyngda ögon orkade lysa, men det gjorde dem, det lovar jag.

Så nu har vi några veckors jäkligt stort jobb med att iordningsställa vår lägenhet till ett säljbart skick. Saker ska packas och bäras upp på den nystädade vinden. En stor mängd svarta sopsäckar och kartonger ska inhandlas, liksom stora vackra växter och andra tillmysande faktorer.

Så skulle du tycka att det låter lite kul att få kroppsjobba lite nu i helgen så vet du vem du ska höra av dig till.

Känner du någon som vill flytta in i en grymt älskad (men urväxt) trea med stora ljusa rum, stor härlig balkong med utsikt mot världens bästa park, nära Solna Centrum, stambytt med renoverat badrum och hall men som i övrigt bjuder på möjligheten att sätta sin egen prägel på ytskiktet utan att behöva få dåligt samvete? Då ska du be den hålla kontakten här eller på Hemnet.se, för inom kort kommer en sådan att vara till salu.

Nu ska jag gå och sova gott. Sen ska vi jobba hårt.

Relaterade inlägg:

• Kärlek vid första ögonkastet
• Flyttfirma med fejkade omdömen
• Tortyr
• Det får bli flyttfirma
• Jaså?

Valborgsmässoafton tillbringade vi tillsammans med moster Marianne. Vi slog ihop det med vår årliga utflykt. Skansen stängde så tidigt så vi begav oss istället till Wasamuséet.  Vi gick åt fel håll och missade helt den avdelningen med den intressanta informationen. Så jag går fortfarande omkring och undrar över hur var det att leva ombord på ett sådant där skepp. Hur gick ett toalettbesök till? Enda ljusinsläppet från galler på däck – orsakade inte det en himla massa väta? Och var det inte oerhört mörkt? Att folk var mer härdade på 1600-talet råder det väl ingen tvekan om i och för sig, men jag fattar ändå inte att man ens brydde sig om att bygga båtar innan man fattade att man behöver fönster.

Vi åkte hem och åt middag för att sedan promenera ner till Skytteholmsparken för sedvanligt valborgsfirande med brasa, sång på scen, försäljning av billigt-skräp-leksaker, godis, korv och annat. Efter lite bekymmer med fuktig ved och med hjälp av scouternas eldslukare tog brasan fart.

Ballong i Hello Kitty-format inhandlades. Lasersvärden var slut vilket orsakade katastrofslut på kvällen. Stora F fick gråta sig till sömns, men vi tror att han var lika ledsen över att det inte var någon av de andra billigt-skräp-leksakerna som han ville ha. Det gör ont att bli stor.

Vi gick hem och gjorde juice med hjälp av vår nya familjemedlem Juicern. Sen drack vi vin till ganska sent. Det blev en rätt bra valborg. Nu har vi sagt hej då till april och ser vi fram emot ett varmt halvår.

God morgon vår!

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Rolig post hör inte till sånt man får varje dag direkt. Idag blev det däremot par, eller triss kan man säga, i just rolig post. Ett paket hade kommit minsann. Det innehöll en bok som jag ser fram emot att få sätta tänderna (????) i. En bok som handlar om brev till radionämnden – arga sådana. Den heter Nu har det banne mig gått för långt och har skrivits av Mattias Boström aka @piratforlaget tillsammans med Martin Kristenson och Fredrik af Trampe.

Nu har det banne mig gått för långt

Efter en diskussion på Facebook för en tid sedan råkar jag veta att den innehåller arga toner riktade mot Drutten och Jena. Det avsnittet ska jag läsa med ett leende, tydligen är det någon som fått för sig att det skulle vara könsdiskriminerande. Några veckor senare frågade Mattias om det var någon som ville förläsa boken och skriva några rader om den på bloggen. Så klart att jag vill. Stay tuned för recension då med andra ord.

Håhå jaja.

Det andra roliga som kom var kuvertet som jag förväntas lägga min gamla mobiltelefon i så att den kan återanvändas av envirofone.se. Ett steg närmare vetskapen om den fungerar, den där tjänsten som verkar lite för bra för att vara sann.

Envirofone

Det tredje roliga som kom var tidningen Hälsa som vi får en gång i månaden sedan i julas eftersom J fick en prenumeration på den i julklapp från sitt jobb. Fast jag tror inte att han riktigt hör till tidningen Hälsas målgrupp. Det skulle nog de kunna bekräfta med tanke på att en Tena-binda följde med den här månadens försändelse. Att J inte förlikar sig riktigt med sin julklapp är också tydligt då han automatiskt lade tidningen i min hög av post. Precis som om jag automatiskt tycker att tidningen Hälsa är just vad jag uppskattar mest här i världen???

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Familjen samlas och nyttiga juicer i glada färger tillverkas. Rödbetan räcker mer än väl, bara så ni vet.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Tack Helena och Klara som ledde mig till Danscenter på Åsögatan. De har ju för bövelen lunchpass med Yoga, Pilates, olika dansformer och dansfys. Helt fantastiskt och i princip i samma hus som jag jobbar. Tack vare det har jag kommit igång med träning som jag gillar.

Min kropp är i chocktillstånd nu. Massor av te, cykling och nu dansträning. Dessutom har jag bestämt mig för att betrakta godis, kakor, glass och chips som gift, eller att jag är allergisk eller något. För det är ju på sätt och vis sant. Jag tål faktiskt inte att äta det. Och jag kan inte äta bara lite. Alltså kanske jag borde betrakta det som ett beroende. Men gör jag det får jag problem med att sluta, så jag väljer att tänka att jag inte tål det.

Dessutom har jag bestämt mig för att sluta skydda mina barn från prat om att man blir tjock.

En av anledningarna till att jag inte gjort slag i saken och på allvar börjat äta bra mat är att jag ska slippa säga som det är till barnen de där dagarna när de bara måste ha pannkaka. Jag vill inte vara en sådan där mamma som knaprar på en morot istället för att äta pannkakor och samtidigt berätta för barnen att man blir tjock av att äta pannkakor. Jag vill att mina barn ska växa upp med ett sunt förhållande till mat och inte dras med diverse nojor eller till och med ätstörningar.

Men – vad hjälper det att just jag inte gör det. När de smalaste föräldrarna får sina barn att tro att man blir tjock av mat.

Jag tänker i alla fall aldrig säga just det. Det är illa nog att de får veta att jag ändrat mina matvanor och bara äter nyttiga saker för att jag är tjock. Det är illa nog att vara avslöjad som en sådan där som vill ändra på sitt utseende. Men jag tröstar mig med att det kanske inte skadar att veta att godis och att inte röra sig är dåligt för hälsan och att man blir tjock av det. För i mitt fall är det ju faktiskt på riktigt. Jag är inte den som ska ta det här ansvaret. För i mitt fall är det hälsovådligt att inte ta det här ansvaret för mig själv.

Det hade varit jättetrevligt om jag slapp. Får mina barn kroppsnojor i framtiden kommer jag att ångra mig djupt, då hade jag hellre försökt vara tjock och nöjd, men jag hoppas att de ska kunna förstå skillnaden på nödvändig förändring av kost- och motionsvanor och fjantande med små hekton hit och dit.

AAAh jah…

Relaterade inlägg:

• Ångerfyllt, ärligt, banalt men tyvärr viktigt – åtminstone för mig

Bara det vi använder och sånt vi kommer att använda när vi bor större.

Sex timmar tog det. Jäklar vad kontorsråttorna har jobbat nu. Ett tag trodde jag faktiskt inte att det var möjligt att bli klar. Nu är förrådet typ fullt fast med en gång. Ändå har vi fyllt de fem containrarna i grovsoprummet till bredden. (Hoppas ingen i vår BRF läser det här…). Det blir så när man tycker att det är superviktigt att spara alla sina gamla nallar, dockor, böcker. För varje rensning kommer jag ett steg närmare friheten. Den här gången sa jag tom hej då till Alexis.

Alexis

Min kära gamla nalle med bara ett öga kvar och ett stort sår på ryggen som luddblöder rejält. Dessutom luktar han fortfarande lite svagt av parfymen som jag tyckte att han behövde för sisådär en trettiotre år sedan. Den där djävulsliknande grejen med självlysande ögon som jag fick av Nettan och Anne på min tjugoårsdag när vi var au pairer i Providence, Rhode Island. Ursäkta mig, men varför har jag inte kunnat slänga den förut?

Tjugoårspresent med självlysande ögon

Eller de där oändliga kartongerna med skolböcker. Jag tycker att jag anstränger mig varje gång, men de tar liksom aldrig slut. Nu tror jag ändå att det här blev de sista.

De gamla skolböckerna

On y va

Jag kommer fortfarande ihåg första dialogen:

- Ah bonjour Christine!

- Ah salut Marianne, ca va?

- Ca va bien, merci, ca va?

- Ca va.

Lite senare sa de också Au revoir! Precis som jag, idag, till det fysiska beviset att jag faktiskt läst franska.

Jag kommer alltid att minnas den dialogen antingen jag har kvar boken eller inte. Vill jag återuppta franskan så lär det knappast bli med hjälp av On y va. Inte heller har jag för avsikt att ens ta i den här misshandlade lilla prinsessan som en gång var bara min… Båda armarna av, håret har aldrig gått att få styr på och ansiktet helt intryckt. Nä, inte ens Lilla L är det minsta intresserad. Så hej då! Det var kul, men…

Min finaste blunddocka

Den här gången klarade sig inte ens väskan, den där som hängt med genom hela mitt vuxna liv. Den med det heligaste innehållet. Väskan är Solna Orienteringsklubbs vidrigt fula orangea väska som hängt med på otaliga träningar, tävlingar och läger. Innehållet – mina gamla dockor och nallar som jag av någon outgrundlig anledning inte klarat att frigöra mig från. Förrän nu.

Väskan

Jag har nästan aldrig öppnat väskan. Har alltid tänkt att det som ligger där i ska vara så himla nostalgiskt viktigt. Idag tog jag en titt och hittade en massa grejer som jag tycker mig ha minnen av att aldrig egentligen ha gillat. Vad är det här för jäkla handdocka som jag inte kunnat släppa ifrån mig till exempel? Jag lovar att jag kommer ångra att jag slängde den när jag vill spela en dockteaterpjäs som handlar om ett försäljningsteam på affärsresa.

Vad är det här egentligen för något?

Och den här lilla sötnosen, som jag inte ens vet om hon är min? Hoppas nästan att mamma rycker in här. Om ens hon minns.

Docka som jag egentligen aldrig gillat...

Bästa och mest intressanta fyndet av alla gjorde dock John. Just som vi konstaterade att vi var dåliga genusföräldrar som sa att vi skulle spara Bigglesböcker till Stora F och Kittyböcker till Lilla L så dök det här – dagen bästa fynd upp.

Dagens fynd

Flickor göre sig icke besvär

Relaterade inlägg:

• Åh vad skönt att ha röjt i vindsförrådet
• Det är “jättekul med barn”

Nu ser man vad vi har där och det är bara saker vi använder och böcker som vi hoppas få plats med i nästa boende. Honestly!
Nästa inlägg blir bilder på godingar som fick gå.

Relaterade inlägg:

• Au revoir ni intressanta vindfynd
• Det är “jättekul med barn”