29
Jan
Posted in Jobbet, teater på nätet | View Comments
En förmiddag med Tweetdeck och lunch med Social Media Lunch Club var precis vad jag behövde.
Återkommande på lunchen var det faktum att det inte kommer att räcka med den goda viljan längre. 2009 var året då ett företag eller organisation kunde få uppmärksamhet bara genom att finnas på Facebook och Twitter. De som kommer lyckas under 2010 är de som gör nödvändiga förändringar i organisationen för att kunna hantera responsen. Det vill säga de som gör rätt.
Ett gott exempel är @SJ_ab. De har bevisligen lyssnat på sina kunder och infört vegetarisk mat på samtliga tågresor efter önskemål som inkommit på Twitter. De har ett helt team som jobbar med att uppdatera och svara på inkommande frågor och kommentarer. Bra jobbat!
Här kommer ett exempel på en situation som hade kunnat undvikas om jag gjort mitt jobb bättre. Det är väl ingen stor grej egentligen, men viktigt för framtida och mer kontroversiella situationer.
Jag tyckte att det vore fint att delge processen om hur tankegångarna gått när Elizas språk blev till. Något jag försökte få till under repetitionstiden. Dels skulle det bli en intressant process för publiken att följa, dels skulle det förekomma eventuell kritik mot det val man gjort.
Ännu bättre skulle det vara om publiken fick vara med och tycka till under processen, och att de blev lyssnade på. Ensemblen kunde till exempel pröva de idéer som kom in, filma och lägga upp. Jag tror att det skulle kunna öka intresset för föreställningen rejält. Särskilt hos nya målgrupper.
Detta kunde av olika skäl inte bli av och efter premiären blev språkkritiken ett faktum.
Ensemblen och regissören ville få fokus på det de tyckte var viktigt. Men vad det är kommer ju aldrig fram nu eftersom många av kritikerna har en annan åsikt.
Alexandra Rapaport fick visserligen chansen att prata lite om det igår, hos Malou i TV4. Inslaget ligger på TV4 play (länkar inte eftersom jag skriver på min telefon, men det går att söka eller gå till Dramatens twitterflöde där länken ligger).
Men jag kan inte låta bli att undra om det hade sett annorlunda ut om processen hade varit offentlig. Och att den hade kunnat vara mer offentlig om jag lyckats bättre med att se till att strategierna är förankrade på ledningsnivå.
Vad tror du?
Relaterade inlägg:
Tags: process, Teater, web
13
Oct
Posted in Kommenterat | View Comments
Så, nu har jag uppdaterat länklistan, den har varit bristfällig ända sedan den här sajtens begynnelse.
Verkar jag ändå ha glömt dig så får du hojta till, jag vill ha en komplett lista på allt bra man kan få med sig inom webb och kultur.
Relaterade inlägg:
Tags: web
13
Aug
Posted in Teater, Webben, teater på nätet | View Comments
Det är på gång. Flera kulturorganisationer har vaknat till och ser möjligheterna. Jag hoppas att detta sprider sig eftersom internet ger enorma möjligheter till samarbeten, idéutbyte, mervärde för publiken, möjlighet att profilera sig själv, möjlighet att lyssna på publiken och inte minst debatt.
Innan alla drog på semester träffade jag två personer som jag fått kontakt med på internet som tänker i samma banor som jag vad gäller kultur och internet.
Den ena var Henrik som har startat Pulppuppets – dockteatern (som jag skrivit om förut – här bland annat,) som har premiär på Dramalabbet den 6 mars och som står i startgroparna för att sätta igång ett gemensamt manusskrivande. Han berättade att det finns några killar i Norrland som är på gång att bygga ett community för kreativt skapande. En plats där man kan utbyta idéer och fokusera på skapande. En strålande idé.
Den andra personen jag träffade i somras var Elisabet Widlund, en fd producent som plockat godbitarna ur producentjobbet och startat en konsultverksamhet med inriktning på affärsutveckling, finansiering och PR för scenkonstnärer.
Att det går bra för henne är roligt för det betyder också att kulturorganisationer vill utvecklas, inte bara på det konstnärliga planet. Även om det finns ett motstånd mot webben och i synnerhet web 2.0 bland kulturarbetare så har man ändå börjat förstå att de måste börja tänka i dem banorna. Med tanke på alla möjligheter så hoppas jag att de ska gå steget längre och vilja använda tekniken för att utvecklas i sitt konstnärliga arbete och förbättra sina förutsättningar.
För ett år sedan startade Elisabet sin blogg “Konsten och kulturen”. Som en sann projektledare utvärderar hon sitt bloggande i bloggen. Eftersom jag tjatar på om att kulturdebatten borde föras på webben lyfter jag fram Elisabets erfarenheter av detta under året. Men jag rekommenderar att läsa hela inlägget.
“Under hösten ökade antalet läsare från enbart de närmast sörjande till stadiga 70 unika besökare om dagen. Det låter verkligen inte mycket för världen, men jag törs ändå säga att bloggen fått ett bra genomslag med tanke på dess mycket smala ämne.
Under dagarna kring utredningen ökade besöken med 1000% till 700 unika om dagen. Jag livebloggade framför regeringens webbsändning och var under en halv dag den enda helt uppdaterade källan. Hurra för internet!
Andra all time high i besöksstatistiken var när Madeleine Sjöstedt föreslog att Operan och Dramaten skulle slås ihop. Mitt blogginlägg den gången hade absolut mest kommentarer dittills. Bloginlägget därefter, som hette Till Operans försvar, är det som läst av flest anställda på Kungliga Operan. Även debatten kring Konstfack spillde över läsare hit, trots att jag egentligen bara försökte nyansera det hela.”
Intressant! Någon uttalar sig om kulturpolitiken ökar antalet besökare med 1000%. Branschen är redo för fler nätverkande aktörer.
Relaterade inlägg:
Tags: Förnuft och känsla, Pulppets, scenkonst, Teater, web, web 2.0, Web och media, Webben
