Monas hörna

Vi har en paus här i lilla familjen. Två spelar tv-spel, en spelar på spelo.se och jag byter tema på bloggen.
Det är första lediga dagen som jag kan minnas. Vi hade ju någon form av semester, men den kan jämföras med en sådan där natt när det känns som man aldrig somnar.
Det är bland det bästa jag vet att vakna och inte ha något planerat. Bara för det blev det massor gjort. Kartonger har burits upp på vinden, kompisar till barnen har varit här, köksbord och mattor har inhandlats, sängar att eventuellt beställa har hittats och där för det räcka med passiva formuleringar.

Dagens handling som jag eventuellt och förhoppningsvis kan känna mig riktigt stolt över är regnpromenaden till Västra Skogens koloniområde som jag skrev om för några veckor sedan. Jag tipsade Mitt i Solna och lämnade en länk till mitt inlägg, för en vecka sedan blev jag uppringd av tidningen som ville skriva om det. Jag tog Leia med mig eftersom hon gillar spöregn, det spöregnade verkligen! Ett part som har huset närmast grinden – Erik och Patricia förbarmade sig över oss när vi stod där vid grinden och skrek “HALLÅÅ kolonilottsägare HALLÅÅÅ” och viftade med lappen jag tänkt lämna om ingen var där. Vi fick komma in och torka oss med en handduk, tackade nej till kaffe den här gången och nöjde mig med  klart besked om att de två i alla fall inte tänkt ge upp så lätt och ett telefonnummer att lämna till tidningen. Dessutom lät det hoppfullt att Sälgö som äger marken (eftersom kommunen sålt den till dem), inte fått bygglov, så några byggplaner finns inte – än. Men de vill inte förlänga kontrakten för de som arrenderar lotterna.

SÅ GRÄSLIGT! Köpcentrum var visst inte säkert att det skulle bli, men kanske hyreshus eller parkeringsplats!!???

En av lottägarna har jobbat i tio år med att få vinrankor att bära frukt i sin trädgård. Nyligen lyckades han, snart ska den ner. Mer om detta kommer. Hinner det bli val innan så kan du väl försöka se att det inte alltid är så att privat ägande är till det bästa???

Vi gick på upptäcksfärd i omgivningarna idag. Den ledde oss ner till ett av de sötaste, lummigaste och fruktigaste kolonilottsområdena i hela landet. Västra Skogens koloniförening.

Vi – hela familjen trädgårdstörstig - ställde oss vid grinden för att kolla om det verkade finnas någon som ville skänka sin lilla lott till världens finaste familj. En man dök upp, vi sa inget om baktanken men förklarade att vi hemskt gärna ville se oss omkring. Han öppnade grinden för oss.

Det var som en korsning mellan Bullerbyn och Tarzans uppväxtmiljö. Så mycket underbara hallon, äppelträd, fina små hus och lummigt, lummigt, lummigt.

Jag hör John säga:

“Hur många fingrar skulle man kunna offra för ett hus här?”

Den som känner John vet vad det betyder. För den som inte gör det kan jag förklara att han ALDRIG någonsin uttalat en önskan av detta slag annat än för möjligen någon teknisk apparat. Så detta var stort.

Jag finner mig hyfsat snabbt och kollar för säkerhets skull av med den andra familjemedlemmen som eventuellt kunde utgöra ett hinder för de planer på ockupering som börjat växa sig starka i mitt huvud. Stora F svarade “jag skulle kunna offra min MTT (hans största och dyraste Lego Star Wars skepp som tog tre dagar att bygga)”, sen stoppade han några nya hallon i munnen.

Mannen som släppte in oss fnissade lite när jag harklade mig och började försöka ställa frågan om hur man gör för att skaffa sig en lott där, eller om någon möjligtvis behövde hjälp. Men snart satte han fnisset i halsen.

“Vi måste vara härifrån i mars…”

De har sålt marken, några danskar har köpt den och ska visst bygga något köpcentrum där.

Inom loppet av fem minuter hade vi blivit förälskade, börjat planera för framtiden med vår älskade och dumpats hårt. Sorgen blev stor och överväldigande och jag frågade om det fanns något man kunde göra. Men det verkar vara för sent. Stora F ska mörda dem som har gjort det. Jag vill skrika högt åt alla människor att ALDRIG sätta sin fot i detta framtida köpcentrum. Jag vill demonstrera och John undrade vart han kunde kedja fast sig.

Det där var sann kärlek vid första ögonkastet. Sann men olycklig kärlek.