Monas hörna

Nyss slutade Morgonpasset Helg. Jag är en äkta morgonpassetälskare, totalimponerad av interaktiviteten och den sköna kvasiintellektuella nivån. Stor kärlek.

Idag var dessutom en av mina favoriter Julia Skott där och pratade om kroppsbild – ett bloggprojekt som bygger på att folk skickar in bilder på sina kroppar. Julia vill med det projektet avdramatisera kroppen och i radio pratade de om allt det som stör mig i ämnet. Vad jag tycker och tänker i ämnet har jag beskrivit i olika omgångar, men mest i inlägget “ångerfyllt, ärligt, banalt, men tyvärr viktigt – åtminstone för mig”.

Idag blev jag tvungen att inse att det jag beskriver i inlägget “Inget fjantande med små hekton” inte är något annat än ett bevis på att jag är på väg in i fällan igen. Jag har gått på det än en gång. Jag inser det nu och måste erkänna att jag tänker återigen att det ska lyckas den här gången.

• Fakta 1:
  Jag kommer aldrig att bli älvlikt smal! (Tack Julia för den formuleringen)
• Fakta 2:
  Jag kommer alltid att längta efter att vara älvlikt smal.
• Fakta 3:
  Det här måste ta slut! Men jag vet inte hur, jag kommer ju inte ge mig förrän fakta 1 bevisats vara sant och fakta 2 har gått i uppfyllelse.
• Fakta 4
  Det här är idiotiskt.