Viralitet vs trovärdighet

Igår skrev jag det långa inlägget om det här med Kony 2012 vs Anti Scampi. Jag hade tänkt fila vidare på den idag, men lämnade det som det är. Idag har jag en massa nya tankar.

Det ÄR bra att uppmärksamheten riktas mot vidriga påhitt som att utnyttja barn som soldater och prostituerade i krig. Kampanjen fungerar som en ögonöppnare och debatten om barnsoldater och barnprostituerade får fart.

Däremot ser jag idag ännu tydligare hur Invisible children är helt frånvarande i diskussionerna. Eller har de ”gått ut” med sin info någonstans där inte jag hittar den? Varför bemöter de inte kritiker och anhängare på sin Facebooksida? Jag tvivlar på kampanjens trovärdighet. Det enda de gjort hittills är att fortsätta publicera och pumpa ut mer av samma sak. De verkar inte låtsas om kritiken. Jag blir jätteförvirrad.

Fortsättning följer →

Kony 2012 vs Anti Scampi

Jag är grymt nyfiken på vilket förarbete som ligger bakom skapandet och spridningen av Invisible children’s kampanj för att göra Joseph Kony känd över hela världen. Medan jag och mina kollegor på jobbet slår oss för bröstet över att vår animerade Anti scampi-film, har fått över 90 000 visningar totalt och i ett halvårs tid varit en av de mest delade filmerna i Sverige, har filmen Kony 2012 setts 65 051 329 gånger i skrivande stund. Twitterflödet #kony2012 forsar fullkomligen. Man hinner inte ens läsa vad folk säger.

Viralitetens gåta. Hur fungerar det egentligen? Hur mycket kan man planera? Hur mycket betyder ambassadörer, förarbete och engagemangsuppföljning? Hur stor betydelse har innehållets budskap och utförande? Bra saker sprider sig själv, sägs det. Men jag tror inte det är så enkelt. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att rätt personer ska dela innehållet vid rätt tidpunkt. Men budskapet måste så klart vara något som rätt personer gärna sprider vidare. Dessutom – om man vill ha något mer än bara spridning och eventuellt pengar, om man vill ha till en attitydförändring, så behövs också att man fångar upp engagemanget.

Min frågeställning är idag – skulle en miljöfråga kunna få samma virala effekt som Kony 2012? Vad skulle då krävas om man vill fånga upp det nyuppvaknade engagemanget för att verkligen göra skillnad? För att komma lite längre i den frågeställningen försöker jag här jämföra min erfarenhet med Anti Scampi-kampanjen med det uppenbara med Kony 2012.

Fortsättning följer →