Monas hörna

I morgon bitti drar jag ner till Götet och bokmässan. Naturskyddsföreningen har en monter och förhandslanserar årets bok – “Vem ska bort?” Den handlar om det svåraste av allt för naturskyddare att förklara – den biologiska mångfalden. Varför är minsta lilla art så himla viktig att skydda. Boken tar ett intressant grepp genom att vända på det och istället ställa sig frågan om vem som ska bort.

På bokmässan har vi en massa roliga gäster som vi ska samtala med om vårt tema. Jag håller tummarna för att tekniken tillåter livesändning, för jag släpar väskan med kamera, stativ och två datorer på tåget.

Jag hoppas också att träffa annat folk som är där och ställer ut. Och att vi lyckas få med oss en massa fler medlemmar till föreningen. Även om det där med värvning inte är min starka sida så kommer jag göra mitt bästa. Tricket är att hitta det där hos mig själv som gjorde att jag blev medlem för några år sedan, och sen försöka förmedla det.

Nåväl. Lång dag i morgon. Nu sova lite så jag inte behöver göra det då.

I höstas gjorde jag en liten miniundersökning om folks teatervanor. (OBS! Liten mini…) Det börjar bli hög tid att publicera resultatet…

15 personer har svarat. Det är självklart inte möjligt att utifrån detta underlag dra några slutsatser, men jag ser ändå ett antal anmärkningsvärda tendenser.

På frågan Hur ofta går du på teater har

• Aldrig (2)
• 1 ggr/år (9)
• 2-5 ggr/år (4)

Ingen går oftare än så, vi kan alltså konstatera att min läskrets inte är några theatreluvvies men parvlar sig i alla fall iväg. Då undrar man vad det är som får dem att gå, i de fall de faktiskt gör det.

Jag ställde frågan och fick följande svar:

• När någon tipsar om en bra pjäs (10)
• En bra recension (10)
• Kända skådespelare och regissörer (10)
• När jag känner igen namnet på pjäsen (2)

Det kanske inte ser så märkvärdigt ut, men observera att trots att man här hade möjlighet att välja fler alternativ var det INGEN som klickade i alternativen

• Jag har bra koll och vet vad som ska komma
• Jag ser en annons som väcker intresse.

Det är anmärkningsvärt när man ser hur teatrarna fördelar sin marknadsföringsbudget. Återigen, det här är bara 15 personer, men det visar ändå att det ligger något i min tes om att det är hög tid att åtminstone börja fundera på att förändra kommunikationen.

Sista frågan var “Vad tycker du om teater?” i kombination med den första är också intressant. Och här tänker jag närmast på de två som inte går på teater alls.

Alternativen var

1. Jag bryr mig inte ens om att gå dit. Det verkar tråkigt
2. En lyxig upplevelse (4)
3. Mossigt, tråkigt, sömnpiller
4. Jag vet inte så mycket men är nyfiken
5. Det är spännande och jag älskar teater (11)
6. Det är okej

Trots upprepade försök att få folk att erkänna att de tycker det är trist och att de inte bryr sig har de ändå valt att klicka på alternativ 2 och 5. Jag drar slutsatsen att de vill gå men kommer inte iväg. Nästa fråga till dem blir – vad skulle få dig att masa dig dit?

Nästa fråga till mig är: Varför använde du inte ett undersökningsverktyg som kunde publicera resultaten i grafer på ett smidigt sätt?