Posts Tagged blogg

Riksstämma med nya jobbet

Posted in Jobbet, Webben | View Comments

Fråga inte. Det var några timmar sedan jag borde ha gått och lagt mig. Jag vet.

Tidigt i morgon åker jag till Gävle för mitt livs första riksstämma. What so ever. Naturskyddsföreningen aka “jobbet” ska konferera och bestämma hur styrelsen ska se ut nästkommande period. Det blir lite extra rafflande eftersom det finns lite olika åsikter om hur det ska se ut.

Min förhoppning är att min förvirring ska ha lagt sig efter den här helgen. Det ska bli otroligt skönt att träffa föreningsmedlemmar, få en bättre bild av de personer som faktiskt är mina egentliga arbetsgivare. Det börjar bli dags att hitta formen och läget. Det har tagit lång tid att hitta tonaliteten och min plats i allt som händer i miljörörelsen.

Nu kommer en sådan där transparent problemformulering som jag är så bra på. En sådan där som får folk att tro att jag är osäker fast det egentligen bara handlar om att jag försöker sätta ord på mina funderingar och – ja osäkerheter. Men frågar du mig så är det min styrka. Vore det inte så att jag gjorde de här vändorna så skulle jag inte kunna stå bakom ett enda beslut. Och för mig är det viktigt, att beslut är väl grundade i mage, hjärta och hjärna.  Jag är stolt över att kunna säga att jag inte har svaret på precis allt. Det har varit tyst runt mig och mitt nya jobb, här kommer förklaringen varför och hur det löser sig kommer att märkas här.

Balansen mellan det personliga och jobbet är inte självklar av olika anledningar. Det ena är att jag kommer från kulturbranschen, och nyligen hittat balansen där. Det andra är att Naturskyddsföreningen är en plats där det pågår enormt många olika aktiviteter på så många olika nivåer. Så det är något helt annat, något mycket mer komplext än det jag byggde upp på Dramaten.

Att föreningen beskylls för att vara partipolitisk gör också att det blir svårare. När vi tänker igenom hur vi agerar på till exempel twitter och vilka blogginlägg vi länkar till måste vi tänka på att det inte får verka som att vi är partipolitiska vilket hämmar friheten i kanaler som Twitter till exempel.

Några riktiga succéer har vi åstadkommit i alla fall. Skogsbloggen är ett exempel. Det är en av våra skogshandläggare som är ute och inventerar skog i Sverige rapporterar direkt. Folk hör av sig och vill hjälpa till och ber om hjälp med sina skogar. Helt fantastiskt.

Presskonferensen förra veckan om vår granskning av kommunernas klimatarbete drog dryga 900 tittare live. Båda dessa exempel visar verkligen på både potential och nytta med att jobba vidare med resultat som är långt över förväntan.

Men nu var det ju den tidiga avfärden imorgonbitti. Så man kanske ska studsa i säng dårå. Det var skönt att lätta hjärtat lite. Tack för att du lyssnade.

Relaterade inlägg:

En stor, viktig och överväldigande uppgift

Posted in Jobbet, Vår planet | View Comments

Skog, djur, jordbruk, hav, fiske, miljögifter, klimat, val, skola, utbildning, föreningsaktiva, medlemmar, stämma, guidning, events, seminarier, presskonferenser, organisation, samarbeten med kultursektorn, lokala nätverk, internationella nätverk, samarbeten med företag, försäljning av varor, produktion av böcker, medlemsvärvning, – vad mer, vad har jag glömt? Det är så otroligt många områden och så otroligt många engagerade människor.

Jag är väldigt glad att jag hade någorlunda koll på frågorna i förhand, för här mina vänner, här blir det fördjupning. Vi snorklar inte på ytan någonstans utan djupdyker med dykarklocka. Inte heller räcker det med att prata om Sverige, nej, det finns en hel internationell avdelning, så det mesta kan du dubbla med två och lägga till syd framför den ena.

Jag pratar naturligtvis om mitt nya fantastiska jobb. Eller nya förresten? Det har ju gått en  dryg månad nu. Men det tar tid mina vänner. Det tar tid att sätta sig in i vad vi gör. Att sedan komma fram till att min uppgift kommer att bli just den – att reda ut detta allt för människor som, precis som jag, faktiskt inte vet vad Naturskyddsföreningen gör trots att de nog tror det. Tala om vad vi gör. Och få fler att göra som vi av det enkla skälet att det är absolut livsnödvändigt. Det känns som en stor, viktig och överväldigande uppgift. Och jag är tillräckligt knäpp för att tycka att det är hur kul som helst.

Mest chockad har jag hittills blivit av att lära mig att tusentals frivilliga hjälper till att inventera Sveriges skogar och hjälper till och rapporterar om skyddad skog har avverkats. Äkta kamoflerade detektiver med andra ord. Skogshandläggaren är ute och inventererar fyra till fem skogar om dagen under fem sommarsäsongveckor per år. Det är coolt och jag hade verkligen inte den blekaste. Allt detta arbete mynnar ut i en gigantisk databas över Sveriges skogar, med arter och allt. Nästa fråga blir: hur många skogar finns det egentligen? Hur definieras en skog?

Sen är det ju ett faktum att det är ganska skönt att få lite press på sig att faktiskt börja ta ansvar. Jag hoppas kunna överföra den känslan. Det ska ju inte behöva vara så att man börjar tänka sig för endast när någon kontrollerar en. Eller är det så? Är det kanske det vi behöver? Eller klarar vi att ställa om enbart med hjälp av drömmen om att må bra och för att vi inser själva att vi måste?

Idag på en after work satt vi och spånade om tanken på en blogg, kanske en budkavleblogg där den hållbara framtiden visualiseras. Ur ett personligt perspektiv. Hur ser det ut? Hur mår du? Vad äter du? Hur lagar du maten? Hur tar du dig till jobbet? Vad jobbar du med? Hur mår du? Vem älskar du? Vad tänker du på?
Vi lämnar informationsåldern och ger oss in i den hållbara åldern. Hm, jaa. Det borde vi göra. Vi kanske börjar redan nu? Hojta till om du nappar på idén och skulle vilja vara med om/när vi kör igång.

Om inte annat så ska jag skriva till Guinnes Rekordbok nu för jag tror bestämt att det här inlägget har god chans på blogginlägg-med-flest-frågetecken-rekordet.

Relaterade inlägg:

Jag vill gifta mig med Internet

Posted in Bara Mona, Mamma Mona, Webben, monawallin.se | View Comments
Hjärtan!

Bilden är hämtad från iPhone-appen Backgrounds

Idag har jag fått tillfälle att berätta viktiga saker för mina barn. Saker som handlar om hur människor är. Eller hur de kan vara. Och hur de faktiskt är på Twitter.

Det kom sig så att middagen blev en aning försenad. Skälet till det var att ungefär precis när jag hade tänkt bara skriva ett snabbt inlägg på bloggen innan jag började med matlagningen så visade det sig att jag inte alls skulle det. Någonting hade hänt med bloggen. Jag kom inte in i adminläget.

Några snabba sökningar på wordpress.org fick mig bara att förstå att jag inte alls förstod vad jag ens undrade, än mindre vad jag letade efter. Vad kvarstår? Jo, som en reflex så öppnade jag en flaska vin och en burk oliver och lockade med det på Twitter.

Det som sedan hände är som en enda lång kärlekshistoria. Som vanligt när internet sätter igång så löser sig saker med gemensamma krafter och några spetskompetensiga superjusta extra hjälpsamma människor ba’ swoosh – så är det fixat.

I ungefärlig kronologisk ordning, tack till

@kalexanderson, @lenaside, @reuteras, @stielli, @moniqastwt, @sjumilakliv, @VimleAnna, @jocap, @jimmyaklund, @tdhse, @rockspindeln, @ennazus, @lolitaloco

Som alla bidrog till att ni slapp komma på bloggbegravning och istället fick fira en äkta bloggpåsk med återuppståndelse och hela tjiddevippen.

En stor burk oliver och en flaska vin till @reuteras, bara oliver får det väl bli till underåriga underverket @jocap och @lolitaloco som inte gillar vin för att ni tog er lite extra tid. @lolitaloco får också världens största chokladkaka för att hitta den exakt rätta magiska formeln.

Det viktiga jag sa till mina barn kom ut ungefär så här:

- Jo, en sak ska ni veta. Ni vet så där som man vill att människor ska vara? Säger mamma.

Två barn tittar storögt på mamma, de förstår uppenbarligen inte exakt vad mamma syftar på.

-Så där ni vet – hjälpsamma och snälla, att man hjälper de som behöver hjälp och så får man hjälp i gengäld när man behöver det – förstår ni?

- Ja, såå vill jag att de ska vara, säger åttaåringen.

- Så är dem. På internet.  Jag är helt kär i dem.

- Ska du gifta dig med dem? Frågar femåringen.

Och det tror jag faktiskt att jag ska.

Matlagningen? Jodå. Det blev mat, till slut. Wok, och den var vällagad.

Relaterade inlägg:

Teatermystik och sociala webben

Posted in Jobbet, Teater, teater på nätet | View Comments

Hjälp vad det snurrar!

Nu har jag i alla fall röstat på mina kulturbloggfavoriter, gör det du med.

Den 5 december klockan 16 blir det prisutdelning i Lejonkulans foajé. Dramaten sponsrar med lokal och jag kommer att vara där och släppa in för soundcheck och fix.

I fredags var jag hos JMW och pratade sociala medier och kulturbranschen med Brit Stakston, Björn Mellstrand och Britta blomberg.

Det är superviktigt att träffa folk som tänker sociala webben utanför arbetstid. Jag letar med ljus OCH lykta på jobbet efter folk som tycker det är viktigt och förstår vad det betyder. Några har jag hittat; Anders i biljettkassan har till och med börjat sätta sig in i Twitter, Niklas och Ulrika på press vill, men får inte tiden att räcka till. Lil Terselius tycker att jag är toppen, Magnus Roosmann har själv börjat blogga. Flera dramaturger, skådespelare, regissörer, producenter och scenfolk finns på Facebook och några av dem jobbar aktivt.

På mig ligger en stor uppgift att hitta den gyllene vägen – att hitta ett sätt att öppna huset på utan att någon ska känna att det går ut över den personliga integriteten. Eller den konstnärliga integriteten för den delen.

Dagens fråga: Går mystiken i teatern förlorad om man får se filmklipp från repetitioner, sminkloger och dylikt från teatern?

För mig är svaret självklart och jag förbannar min respektfulla personlighet än en gång. Snart ska jag transformera mig till typ Zeb Macahan, köra på och aldrig be om ursäkt.

Hoppas du inte missat våra livesändningar och filmer från Dramaten&-arrangemang.

Relaterade inlägg:

Teaterglädje med Teaterpiraterna

Posted in Teater | View Comments

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

I ett år har vi i Teaterpiraterna slitit våra hår för att få ihop till vår kära föreställning “Momo – eller kampen om tiden”. Den 25 juli, om en vecka har vi premiär. I cirkustält i Marabouparken ska vi inför förhoppningsvis 60 personer per föreställning göra allt som står i vår makt för att Read the rest of this entry »

Relaterade inlägg:

Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin