Monas hörna

Har nyss avslutat en “städning”. Eller rättare sagt gjort en ansträngning för att eliminera det yttersta lagret av dammråttor och jag undrar vad det egentligen är för skillnad på barn och grisar. Jag hittade en köttbulle under kökssoffan. Och mig veterligen var det väldigt länge sedan vi åt köttbullar… Den var hård och hade ett lager damm runt sig. Undertill påminde den om ett stolsben, ni vet när det samlats damm runt foten så där mysigt. Barnens rum rör jag inte ens. Börjar jag ens peta i legomassorna som upptar 90% av golvytan därinne är jobbigt. Ännu jobbigare är konflikten som uppstår när upphovsmakaren kommer hem från fritids. Ännu, ännu värre är vetskapen om att om jag gör det så kommer han att växa upp till en sådan där person som inte kan ta eget ansvar för sådana där “triviala” saker som städning. Ja shit. Medan jag drog omkring dammsugarmunstycket över våra golv som egentligen också skulle ha behövt en omgång med moppen kunde jag inte låta bli att rabbla argument för att småbarnsföräldrar borde få lite mer cred än vad vi får. Jag vet att fem punkter är vad man klarar av att läsa, men jag ber dig göra ett undantag för detta. Det går inte att få ner till fem punkter om det ska tydliggöras vad vi har att tampas med förutom att det är “jättekul med barn” och “de är det bästa som har hänt mig”. Att ha en fem- och en sjuåring innebär varje dag följande: … (läs hela inlägget för punktlistan) Det där är vad vi har VARJE DAG. Sen tillkommer att man lätt skulle kunna dammsuga varje dag utan att vara överpedantisk. Varje dag BORDE man tvätta för att det inte ska bli fem maskiner åt gången, men det håller inte. Det blir oftast megatvättar en till två gånger i veckan istället. Tillkommer gör också aktiviteter, föräldramöten, trevligheter på dagis och skola, hålla ordning på kläder och storlekar för alla väderlekar. Det sista är inte så lätt för de växer snabbare än ogräs. Ja, jag tycker att det inte ska gnällas så mycket på att föräldrar någon gång behöver gå lite tidigare från jobbet och jobba färdigt hemma på kvällen. Det är inte särskilt kul att behöva välja bort after work, mingelträffar, övertid. Vi vill också vara superbra på jobbet,och de flesta av oss klarar det, men det är inte alltid det funkar att ha grejer utöver arbetstid. Ett krav är dock att man är två föräldrar alternativt har ett bra nätverk. Jag är begåvad med båda dessa – tacksam! Sen är det ju så att när en liten kropp kommer och väcker en på morgonen och de små händerna klappar min kind. När båda gosar in sig vid min hals när vi läser saga. När jag viker mig dubbel av skratt av deras tankar, berättelser och formuleringar. När jag ser dem krama varandra i sömnen, säger att de älskar mig. Då är varenda punkt ovan långt borta från mitt medvetande och det enda jag känner är en enorm kärlek. Innan jag hade barn hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig vare sig den kärleken eller hur mycket jobb det är. Och jag har bara två, faktiskt ganska skötsamma och välvilliga barn. [...]