18
Mar
Posted in Bara Mona, Mamma Mona | View Comments
Vi har uppfostrat en paragrafryttare. En väldigt gullig sådan. Det visade sig idag när mamman, kanske aningen obetänksamt och opedagogiskt, tyckte att det skulle vara en bra idé att ta tunnelbanan hem trots att 8-åringens remsa tagit slut och plånboken låg hemma.
- Men hur ska vi kunna göra det? undrade åttaåringen.
- Äh, vi säger att du är sex år. Då åker man gratis, säger mamman, biter sig lätt i tungan och sneglar på sin son för att avläsa på reaktionen om det gick hem. Rynkan mellan ögonbrynen bådade inte gott.
- Men jag vill inte ljuga, grät åttaåringen.
- Nä, men vi gör dem extra glada nästa gång genom att vi då betalar för två gånger, försökte mamman.
Därifrån går det knappt att återberätta händelseförloppet. Åttaåringen skrek och sprang iväg, ansiktet förvridet till oigenkännlighet av ilska och oro.
- Jag vill inte ha världens sämsta familj, skrek åttaåringen.
Vid det här laget insåg mamman att det var väldigt korkat på alla plan att försöka sig på den här manövern. Hon skämdes rejält och kunde därtill inte riktigt få åttaåringen att förstå att hon verkligen gjorde det så hela promenaden som ersatte tunnelbaneresan blev ett enda inferno.
Väl hemma så lade sig allt. Åttaåringen fick det beröm han förtjänade. Mamman fick kräla i stoftet trots att hon för inte så länge sedan lovat att aldrig mer be om ursäkt. Medan mamman och åttaåringen kramkalasade och blev sams igen insåg mamman det förskräckliga på allvar. Åttaåringen har ett temprament som påminner enormt mycket om hennes eget. Jösses. Hur ska det gå?
Relaterade inlägg:
Tags: barn, friåkning, tunnelbanan
3
Sep
Posted in Bara Mona, Jobbet, Mamma Mona, Teater, Teaterpiraterna, teater på nätet | View Comments
Vissa dagar bara har man inga tankar som måste skrivas ner men man känner ändå för att skriva. Man sätter sig med fingerspetsarna på tangentbordet och låter orden komma ut ändå. Så får man se var det landar. Man är jag och idag är en sådan dag. Det finns ingen plan, bara en önskan om att få göra sig hörd.
Det har varit en fin dag. Barnen till dagis med bilen – det regnade. Och jag avskyr regn. Bilen ställde jag vid tunnelbanan och det var nu, exakt nu jag kom på att den står kvar där. Skit också. Ja, ja, bara den står kvar i morgon bitti så löser väl det sig.
Att ta sig till Nybroplan är ett vardagsäventyr nu när blå linjen är kapad av byggterrorister. Det finns en hel drös med alternativa resvägar och SLs reseplanerare i iPhonen får tipsa om den snabbaste just för tillfället f. Jättespännande, jag vet liksom aldrig innan vilken väg jag ska ta. Ultimat. Finns det något värre än att starta varje dag på exakt samma sätt jämt?
Till det väsentliga. Jobbet. Mitt fantastiska jobb. Jag kliver in i den här sagovärlden som ändå är verklig. Med riktigt riktiga människor. Där jag känner mig helt hemma fast det är så främmande. Jag har hunnit med att Read the rest of this entry »
Relaterade inlägg:
Tags: barn, Dramaten, Momo eller kampen om tiden, sociala medier, Teater
13
Aug
Posted in Mamma Mona | View Comments
Har nyss avslutat en “städning”. Eller rättare sagt gjort en ansträngning för att eliminera det yttersta lagret av dammråttor och jag undrar vad det egentligen är för skillnad på barn och grisar.
Jag hittade en köttbulle under kökssoffan. Och mig veterligen var det väldigt länge sedan vi åt köttbullar… Den var hård och hade ett lager damm runt sig. Undertill påminde den om ett stolsben, ni vet när det samlats damm runt foten så där mysigt.
Barnens rum rör jag inte ens. Börjar jag ens peta i legomassorna som upptar 90% av golvytan därinne så råkar jag i konflikt med upphovsmakaren. Ännu, ännu värre är vetskapen om att om jag börjar städa så kommer han att växa upp till en sådan där person som inte kan ta eget ansvar för sådana där “triviala” saker som städning.
Ja shit. Medan jag drog omkring dammsugarmunstycket över våra golv som egentligen också skulle ha behövt en omgång med moppen kunde jag inte låta bli att rabbla argument för att småbarnsföräldrar borde få lite mer cred än vad vi får. Jag vet att fem punkter är vad man klarar av att läsa, men jag ber dig göra ett undantag för detta. Det går inte att få ner till fem punkter om det ska tydliggöras vad vi har att tampas med förutom att det är “jättekul med barn” och “de är det bästa som har hänt mig”.
Att ha en fem- och en sjuåring innebär varje dag följande:
Morgon
- Ställa klockan en timme före den tid man hade behövt om man varit ensam.
- Välja mellan att hålla coolet eller tappa fattningen när barnen bygger lego istället för att klä på sig.
- Välja mellan att behålla coolet eller tappa fattningen när barnen bygger lego istället för att äta frukost.
- Välja mellan att behålla coolet eller tappa fattningen när någon ska ha prinsessskorna på sig, inte ha kofta fast det är kallt, ha med sig leksaker fast de inte får – och såååå viiiidare.
- Trösta när någon ramlar av cykeln eller krockar med tant.
- Välja mellan att behålla coolet eller tappa fattningen när någon har lämnat cykeln för att undersöka pinnar och myror i “skogen”.
- Komma fram till dagis, småsnacka med dagisfröknar och lämna rapport om hälsoläget.
- Övertyga fastklamrat barn om att det kommer bli en rolig dag på dagis.
- Ta sig vidare till skolan.
- Småsnacka med skolfröken och lämna rapport om hälsoläget.
- Övertyga fastklamrat barn om att det kommer bli en rolig dag på skolan.
- Gå därifrån med en enormt underlig blandkänsla av frihet och tomhet; Vad ska jag göra nu? Ja just det! Åka till jobbet (förhoppningsvis).
Efter jobbet
- Åka tillbaka till skolan, komma och störa mitt i en lek vilket kan leda till att man får bära ut ungen till hallen om man inte lyckas få till den rätta touchen, småsnacka med fröknarna, kolla av hur dagen varit.
- Eventuellt ta beslut om kompis får följa med hem. Om man bestämmer sig för ja – ringa kompisens föräldrar och fråga om det går bra, se till att fröknarna får veta att det är okej för båda föräldrarna.
- Ta sig till dagis. Komma och störa mitt i en lek vilket kan leda till att man får bära ut ungen till hallen om man inte lyckasfå till den rätta touchen, småsnacka med fröknarna, kolla av hur dagen varit.
- Eventuellt ta beslut om kompis får följa med hem. Om man bestämmer sig för ja – ringa kompisens föräldrar och fråga om det går bra, se till att fröknarna får veta att det är okej för båda föräldrarna.
- Ta beslut om det ska lekas i parken innan vi går hem. Om ja – leka i parken. Kanske sitta och garva lite med några andra föräldrar om det är någon man känner.
- Komma på att vi ju ska äta middag och undra vad vi har hemma vilket oftast leder till ett besök på ICA.
- På Ica – säga nej vi ska inte äta pannkakor idag igen, nej till godis, tidning med leksak och tuggummiautomaten.
- Trösta barn som ramlat på cykeln eller krockat med gubbe.
- Välja mellan att behålla coolet eller tappa fattningen när ett barn lämnat cykeln för att leta myror och pinnar i “skogen”.
Hemma
- Komma hem och snubbla på leksaker i alla rum. (coolet/tappa befattningen)
- Påpeka att de måste städa.
- Bråka om städning i två timmar. (Obs! händer inte när kompisar följt med hem).
- Se på när städning görs alldeles matt i kroppen.
- Laga mat.
- Ta beslut om Barnkanalen och TV-spel. (Vi har bara en TV och en vill titta på TV en vill spela TV-spel).
- Äta mat och välja mellan att bråka om att ett barn äter med händerna eller ha lugn och ro, försöka ha rätta touchen när man ber de sitta ner vid matbordet.
- Duka av, plocka ur diskmaskin, plocka i diskmaskin, sätta på diskmaskin.
- Eventuellt hämta barn som är hos kompis eller hjälpa förälder som hämtar barn att få med sig sitt barn hem.
Kväll
- Förbereda för läggning snart = locka med saga eller kort film så de sätter på sig pyjamas.
- Fixa kvällsmål. Duka, äta, duka av.
- Bråka om tandborstning.
- Natta, komma med nattvatten, natta igen, bära tillbaka barn som tassat ut, natta igen, natta igen, natta igen….
Det där är vad vi har VARJE DAG. Sen tillkommer att man lätt skulle kunna dammsuga varje dag utan att vara överpedantisk. Varje dag BORDE man tvätta för att det inte ska bli fem maskiner åt gången, men det håller inte. Det blir oftast megatvättar en till två gånger i veckan istället.
Tillkommer gör också aktiviteter, föräldramöten, trevligheter på dagis och skola, hålla ordning på kläder och storlekar för alla väderlekar. Det sista är inte så lätt för de växer snabbare än ogräs.
Ja, jag tycker att det inte ska gnällas så mycket på att föräldrar någon gång behöver gå lite tidigare från jobbet och jobba färdigt hemma på kvällen. Det är inte särskilt kul att behöva välja bort after work, mingelträffar, övertid. Vi vill också vara superbra på jobbet, och de flesta av oss klarar det, men det är inte alltid det funkar att ha grejer utöver arbetstid. Ett krav är dock att man är två föräldrar alternativt har ett bra nätverk. Jag är begåvad med båda dessa – tacksam!
Sen är det ju så att när en liten kropp kommer och väcker en på morgonen och de små händerna klappar min kind. När båda gosar in sig vid min hals när vi läser saga. När jag viker mig dubbel av skratt av deras tankar, berättelser och formuleringar. När jag ser dem krama varandra i sömnen, säger att de älskar mig. Då är varenda punkt ovan långt borta från mitt medvetande och det enda jag känner är en enorm kärlek. Innan jag hade barn hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig vare sig den kärleken eller hur mycket jobb det är. Och jag har bara två, faktiskt ganska skötsamma och välvilliga barn.
Relaterade inlägg:
Tags: barn, dagis, föräldraskap, Om skolan, städning
22
Jul
Posted in Bara Mona | View Comments
Mamma Mona är glad att ha sina barn och sin sambo hemma. nu kan hon sova på nätterna igen. Hon förundras över hur ensamvargen utan att meddela sig har givit sig av helt och hållet. Den plats ensamvargen lämnade har fyllts upp av en behövande liten slemmig sak som inte klarar av att ta hand om sig när hon är själv. Inte så sympatiskt.
Men när hon blickar ner mot parken från balkongen och ser de två små med sin lilla loppmarknad. När hon hör deras röster i walkie-talkien förtvivlat beklaga sig över Read the rest of this entry »
Relaterade inlägg:
Tags: barn, familj
