Monas hörna

“Det är klart”
Skicka!
Nu ska väl allt bli bra? Hon måste sluta tjata i alla fall. Jag har gjort exakt allt hon önskar. Nästa gång vi ses ska det vara bara hon och jag i evighet. All svartsjuka borta. Nu ska det bli bra. Det där var jobbigt, men så värt det. Bara ingen fattar att det var jag. Men jag har ju varit noggrann, har inte lämnat några spår efter mig.
Fan vad sjukt egentligen. Shit. Undrar om jag skulle kunna göra om det. Nej, det här var verkligen en engångsgrej, bara för det här var en sådan speciell situation. Det är över nu. Jag kommer ju aldrig hamna i en sådan här situation igen. Ingen annan är ju som henne, och nu är ju alla våra hinder borta.

Käka mat kanske. Nej, inte så hungrig. De där ögonen. Shit, var finns en toalett? Hink?

…

Okej, det kommer att bli bra. Bara ingen kommer på att det var jag. Nej, ska inte göra om. Det blir bra. Det var bra. Det var nödvändigt. Jag var ju för fan tvungen! Jag var tvungen!

-JAG VAR TVUNGEN! FATTAR DU DET?

- FATTAR DU? TVUNGEN!

NOTE: Det här var nog den jobbigaste unblocken av alla. Så svårt att sätta sig in i hur en person som nyss mördat en annan tänker. Till att börja med är det säkerligen oerhört olika beroende på vilken typ av mord som begåtts. Så bara att bestämma sig för vad som hade hänt och varför var assvårt. Till slut – som vanligt när man blockerar sig så lönar det sig alltid att bara börja. Så det var det jag gjorde. Kanske kan man i texten se att det är ett verkligt mord jag till slut hade i tankarna. Det fick bli en kort text, det finns ju inte en chans att jag skulle kunna veta vad han tänkte efter det där. Jag kastar nästan in handduken igen här…