Jag tycker om att skriva, mycket mer än vad jag någonsin förstått. Men att skriva tillsammans och i ett sammanhang, gör det ännu roligare. Fredagar har en extra lyser då jag då ska skriva tillsammans med dig.
Måndagar har ett skimmer av förväntan över sig då jag ska få en ny uppgift. Allt detta berättade jag för den grupp lärare som jag träffade i torsdags. Att det är befriande att få skriva om något som inte har så mycket annat än med lust att göra. Att det är oväntat, ospecificerat och fritt, och tillsammans med någon. Det gör unblocken speciella och extra underbara.

Jag funderade mycket på vilka filmer jag såg på 80-talet, mindes inte en enda. Men G såg jag med, minns den som stor, häftig, en film som kommunicerade direkt med mig.

Ja, du slår huvudet på spiken. Det handlar om tonårstiden, vem vill tillbaka dit, inte ens i en fiktiv historia. Härlig text, flera exakta detaljer som jag hade glömt, axelvaddarna, hockeyfrillorna, fast de begreppet lärde jag mig i början av 90-talet.

Det är okey, du skriver en historia om idag, som har med 80-talet att göra…

Tack!