Monas hörna

Och som om det inte vore nog med tupparna. Det är tydligen så himla många som vill bära päls också så att man i Kina har kommit på att det är en luckrativ marknad. Om man fullkomligen misshandlar djuren förstås. Först då blir det tydligen tillräckligt lönsamt.
Öppnar du länken rekommenderar jag att du sitter ner och är beredd med spyhinken.

I dag sa de på radion att läppförstoring innehåller något ämne från tuppkammar. Därför föder man upp tuppar. Som vanligt i alldeles för trånga burar. Alltså vi pratar om läppförstoring!!! Inte ens för att vi ska kunna bli mätta till ett alldeles för lågt pris, vilket är illa nog som i fallet med med många andra djur.
Återigen fick jag den där känslan av att vilja kliva av.

Jo, det är sant. Jag är riktigt anti scampi. Eller – själva räkan har jag väl inget emot, men de metoder de räkor som vi importerar odlas på är riktigt dåliga. Jag hade ärligt talat ingen aning om att den där “lilla djävulen” på sushin var en värsting, men den orsakar både miljömässig och social misär. Det finns riktig starka skäl till att vara med och trycka på så att vi slutar importera detta livsmedel.

Med stolthet presenterar jag ett stycke arbetsprodukt här på min privata blogg. Den här lilla filmen förklarar det bättre. För varje person som delar den vidare blir jag jätteglad för att du hjälper mig i mitt arbete, men framförallt gör du en bra sak för världen om du hjälper till att upplysa din omgivning om det här. Ett enkelt sätt att dela vidare är att gilla vår kampanjsida på Fejan, smycka din egen blogg med en widget, så som jag gjort här intill eller bara skicka filmen till folk som behöver den.

Uppdaterat: Vi har fått enormt stor respons, väldigt positiv och många väljer från och med nu att inte äta jätteräkor igen. Men då och då hittar man såna där antimiljömuppar i kommentarstrådarna. Jag baxnar när jag läser vad 80-åriga läckergommen skriver här i kommentarerna efter artikeln i GP. Slutar aldrig att förvånas. “Skit i att folk blir skjutna på och inte har någon levebröd och att fisken dör ut för de inte har någon stans att växa till, bara jag får äta min jävla scampi”. GAAAAH vad jag blir arg!

En skör planet

Jag vill så gärna blogga. Men livet lämnar ingen kraft till att plita ner orden så jag går omkring med dem i huvudet istället. Kvällströttheten är helt fantastisk. Det är mer en regel än ett undantag att jag somnar i soffan. Och det har i n g e n t i n g med ålder att göra så våga inte ens försöka insinuera det. Just det.

Det har heller ingenting med ålder att göra att jag nu kommer att skriva om något som hände förra veckan. Det var i alla fall då det var några som twiskuterade miljö på ett sätt som fick mig att bättre förstå varför folk har svårt att ta till sig information och nya innovationer som tillkommit i miljösyfte. Det som väckte min nyfikenhet var den ena parten i twiskussionen som prompt hävdade att man måste särskilja människans miljö från andra miljöer. Han sa saker som “Vems miljö pratar vi om?” och “Vi pratar väl om människans miljö?”.

För mig är det en så absurd tanke. Hur jag än försöker kan jag inte se framför mig en värld där det existerar människor med människans miljö, bara. Men det kunde uppenbarligen inte den här personen. (Ja, jag retar ihjäl mig på att jag inte tog upp det på en gång så att jag åtminstone kunde komma ihåg vilka det var som diskuterade… nu får ni hålla tillgodo med mina ord och mina slutsatser av en relativt lång dialog).

Hur absurt det än låter i mina öron så fick jag mig en tankeställare. Det går alltså omkring människor här på planeten som tycker att vi kan skilja på människans miljö och annan miljö/naturen. Med det som bakgrund så blir det lättare att förstå att det är svårt att förstå att man som människa också påverkar naturen/de andra miljöerna med sitt beteende. Det är klart att man då inte kan ta till sig varför man borde satsa pengar på att utveckla samhällsfunktioner och ny teknik “för miljöns skull”. Det handlar ju inte om “människans miljö” i första hand utan någonting utanför ens egna cirklar, en “natur” med ett syfte som både är otydligt och som inte berör ens egen art och än mindre en själv. Självklart känns det som rabiat och flummigt om någon plötsligt kommer och säger att vi borde byta ut något, eller kanske rent av ändra på något om man inte har förstått att det som gynnar miljön i naturen också gynnar människan.

Säg att man dessutom är en late adopter, en sådan som generellt tycker det är jobbigt att ta till sig ny teknik… Varför skulle man då vilja prova till exempel nya bränsleformer, energisnålare produkter, ekologiska matvaror och kläder?

Alla som undrar vad som egentligen är sant gällande klimatet, som tror att det är inom klimatforskningen det finns pengar och att forskarna driver med lögner för att skrämma folk till att flytta ut i kojor i skogen och att de har en egen agenda och baktanke med det. Kan ni vara snälla och titta på Vetenskapens värld om Climate Gate. Båda sidorna hörs. Det är tydligt att programmet har tagit ställning för forskarna, men det blir också tydligt varför.

Den nya och utmärkta (bortsett från att namnet för tankarna till ett aningen populistiskt miljöbilsförslag) miljönyhetsbloggen Supermiljöbloggen uppmärksammar också att klimatforskarna planerar ett samlat svar till klimatskeptikerna. Inte en dag för tidigt. Det är liksom dags att agera och sluta hålla på och diskutera smådetaljer som inte är relevanta för den stora helheten.

Chefterna blir miljonärer och lotteriet som ska “generera så mycket pengar som möjligt till välgörenhet” är i blåsvädret.

Den organisation jag jobbar på är en av sju nya medlems/insamlingsorganisationer som kommer att få ta del av en enormt stor summa pengar.

Kritiska medlemmar har hört av sig och tycker att vi gör fel. Och visst kan jag förstå det. Detta är ett filosofiskt och moraliskt dilemma som inte är nytt på något sätt. Ronald MacDonald är väl i princip samma sak. Lurar barn att äta hamburgare så att de blir cancersjuka och sen betalar man en liten summa av vinsten till deras vård. Här i Postkodlotteriet lockas folk av dyra bilar och resor, slänger sina pengar i potten för chansen att få vinster de aldrig kommer få, bombarderas av miljö- och socialkatastrofiska reklamutskick och tröstar sitt dåliga samvete med att pengarna går till välgörande ändamål.

Visst vore det bättre om de här människorna la sina pengar direkt i organisationernas insamlingsburkar. Problemet är bara att de inte gör det. Människor lägger hellre pengar på något där det finns chans till ekonomisk egenvinning än på något så diffust som ett beslut som kanske kan leda till ett friskare hav eller en dos medicin till ett barn i Afrika utan garanti för att det kommer att överleva.

Pengar behövs för att kunna göra nytta. Å andra sidan:  vilken nytta gör pengarna i det stora hela när de kommer från en verksamhet som eventuellt ställer till med mer onytta än den nytta som kan åstadkommas?

Postkodlotteriet blir som någon form av moral-Robin Hood som tar från de onda och ger till de goda. Gör det dem till onda eller goda? Om det får filosoferna spekulera.

Jag vet att jag är glad och Naturskyddsföreningen är glad över att få en så pass stor summa pengar att det verkligen kommer att kunna göra reell nytta. Jag hoppas att de granskande ögonen kommer att fokusera på lotteriet så att inte den nytta vi och de andra organisationerna gör blir minimala förbättringar i förhållande till det som pengakällan ställer till. Lite hårddraget men ungefär så.

Jag fick en kommentar idag.
En sådan där riktigt härlig en. På mina inlägg om Västra skogens kolonilottområde (se relaterade länkar nedan).

“Hej Mona! Nu har artikeln kommit i solnatidningen. Förstasidan! Gilla oss på facebook!!! Ju fler som gillar desto bättre!

http://www.facebook.com/pages/Vastra-skogens-koloniforening/146716732034389

Kram Erik och Patricia”

En liten liten sak behöver alltså STOR hjälp.
Jag hoppas verkligen att alla som läser det här går in ich gillar deras FB-sida och hjälper till och trycker på. (Förutom du som älskar parkeringsplatser och du som tycker att världen (läs Solna) inte klarar sig utan mer asfalt i Västra Skogen).

Tänk på att du gör ett val om du inte “gillar” också.

I morgon bitti drar jag ner till Götet och bokmässan. Naturskyddsföreningen har en monter och förhandslanserar årets bok – “Vem ska bort?” Den handlar om det svåraste av allt för naturskyddare att förklara – den biologiska mångfalden. Varför är minsta lilla art så himla viktig att skydda. Boken tar ett intressant grepp genom att vända på det och istället ställa sig frågan om vem som ska bort.

På bokmässan har vi en massa roliga gäster som vi ska samtala med om vårt tema. Jag håller tummarna för att tekniken tillåter livesändning, för jag släpar väskan med kamera, stativ och två datorer på tåget.

Jag hoppas också att träffa annat folk som är där och ställer ut. Och att vi lyckas få med oss en massa fler medlemmar till föreningen. Även om det där med värvning inte är min starka sida så kommer jag göra mitt bästa. Tricket är att hitta det där hos mig själv som gjorde att jag blev medlem för några år sedan, och sen försöka förmedla det.

Nåväl. Lång dag i morgon. Nu sova lite så jag inte behöver göra det då.

En film som är lika vacker som sann som jobbig.

Det är dags att ställa om.

Folket!

Hör, se, känn efter!

När du tänker på din vardag,

kan du då försvara den för dig själv?

Och viktigast av allt:

Är det värt det? Mår du bra av det? Var det så här det skulle bli?

Det snurrar snabbare än vanligt. Skillnaderna mellan min privatperson och min yrkesroll suddas ut och det är kanske helt enkelt så att det bidrar till en identitetskris. Kanske med ännu mer undertryck eftersom min yrkesroll, och privatperson numera också är publik.

Det finns ingenting i det här som jag ångrar, tror jag. Men en konsekvens är att jag tycker det är otroligt viktigt att jag är säker på min sak, att jag kan stå upp för mina beslut, försvara det jag säger. Den som följt mig länge eller känner mig vet att det kanske inte är min absolut starkaste sida, det där att vara bestämd.

Det har hänt saker i veckan som har lärt mig otroligt mycket. Tankar som börjar vid vikten av digital närvaro, vikten av att ha ett bra förhållningssätt på internet och att det är mer än superviktigt att de som står för närvaron har full koll på vad som händer. Det gäller inte bara att man gör ett uttalande, utan också varför man gör det, vad som ligger bakom valet av vinkel och vem som har haft slutordet i diskussionerna om det. Särskilt i valtider, eller ska vi kalla det smutskastningarnas tider? Den som sitter med direktdialogen måste veta vilket ställningstagande organisationen har till kritik som lyfts fram.

Som jag ser det finns det två vägar att gå. Det ena är att den som står bakom nyheten tar efterföljande dialog. Det andra är att den som för dialogen är med i processen när beslut om innehåll, syfte, vinkel tas. Sen finns ju hela det förebyggande arbetet som kan göras med hjälp av en öppenhet i alla processer som bidrar till en bättre förståelse för innehåll, syfte och vinkel i förväg. Och det ska förstås balanseras med vikten av att få genomslag i press vilket kräver att man kommer med något nytt.

Mmm, så är det. Och medan jag funderar på det och försöker upprätthålla någon form av ställning har jag försökt framställa en form av hjälp till folk som inte riktigt fattar miljöpolitiken. Tanken är att den ska kunna vara en hjälp att kunna tänka på miljön när man röstar.