Category Archives: Writers block

Okej, 2500 ord, never look back. Just let it flow. JAg ska verkligen försöka leva upp till det.

Sitter i soffan med min nya jobbdator i knät. Brevid mig har jag StoraF och Lilla L, de delar mjukisfilt. Lilla L håller i tygdockan hon fick av sin faster Klara. Hon håller dockan med båda armarna och de trötta ögonen jobbar hårt för att hålla sig öppna ända till hela Bee movie har tagit slut.

Stora F har en stor rynka mellan ögonbrynen, och velar fortfarande om han ska gå på diskot eller inte. Bara det att diskot slutar om nio minuter och vi fick veta att det ägde rum för sex timmar sen. Nä, inget disko blev det.

J sitter också brevid, fast på andra sidan. Han hänger med lite bättre än jag i filmen. Vi har just tjänat 4,2 miljoner kronor. På en vecka. Det är bra jobbat. Och enkelt. Gör så här: Gå på en visning av en lägenhet som du hemskt gärna vill ha. Häng med i budgivningen lite längre än vad din ekonomi egentligen klarar av. Detta leder till att du måste tänka igenom hur fattig du kan tänka dig att vara efter att du betalt ditt boende. Så – det är nu du hoppar av budgivningen. Den där lättnadskänslan som uppstår då, när du inser att du kommer att ha de pengarna att göra roliga saker för istället, det är den som får dig att må ungefär som om du tjänat exakt den summan du just inte köpt nytt boende för.

Eftersom vi inte köpte lägenheten känner jag mig enormt rik. Därför var jag oerhört nära att köpa en ny laptop idag trots att jag just fått en ny jobbdator och ändå har en som är helt okej hemma. Men ingen Mac Book Pro, det har jag ju inte.

Den här veckan började jag så smått på mitt nya jobb på Naturskyddsföreningen.  Fint välkomnande och otroligt mycket att sätta sig in i . Det är något helt annat att ta tag i deras kommunikation på webben jämfört med Dramaten. Dels är det så enormt stor skillnad på engagemanget, dels har de redan börjat lite innan och bäst av allt – vi är flera om saken.

Andra halvan av veckan var jag på Dramaten. Det mesta där handlar ju om att försöka rigga för en fortsättning efter att jag slutat. Det är fortfarande inte helt klart med upplägget eller vem som tar över.  Det blir spännande att se hur det går.

OMG, det där var bara 414 ord. 2500 ord är otippat mycket känner jag nu. Man kanske skulle ha försökt hitta på en historia istället. Fast det är så himla skönt att bara skriva sina tankar. Allt som kommer ut i hjärnan bara rakt ut i fingrarna. Bifilmen verkar lite rolig faktiskt. Och jag är lite splittrad också.

I morgon ska jag till arlanda tidigt. Innan jag fick barn reste jag minst några gånger om året. Nu reser jag aldrig. Och när man aldrig reser blir en helgtrip till Gotland superstor. Iof så har storheten lite mer med att göra vad jag ska göra på Gotland, och vem jag ska träffa såväl som vem jag ska åka dit med-.

Det tillhör vardagligheterna att man måste försvara sig varje gång Twitter kommer på tal Folk som inte upptäckt tjusningen med detta eminenta kommunikationsverktyg förstår inte hur man har tid, varför man ska osv. Man ska gärna vara lite hånfull, och verkligen inte verka nyfiken.

Varje försök att föklarar att det är ett helt fantastiskt att ha den närheten till så många människro. Kända som okända, vänner som främmande  – alla är samlade under samma tak. Det finns ett gemensamt förhållningssätt – oskirvna lagar, precis som i vilket offentligt rum som helst.

Det blev så tydligt när jag funderade på det häromdagen. Vi skulle ses på restaurang, jag och några vänner. Vi hade inte bokat och på vägen dit började jag fundera lite på om man kanske borde ha gjort det trots allt. Men jobbigt! Slå upp numret, ringa för dyra pengar och vänta på att någon svarar. Varför? Det är såååå 2000-talet att bete sig så.

Det slog mig, att OM bara alla kunde ta och registrera sig på twitter och fixa med en liten pling till sin mail ellr något om man får en mention eller ett direct message, då skulle hela den stora vida världen vara samlad under samma tak.

Imorgon bitti kommer mitt liv att berikas av en resa till Gotland med en ny vän. Vi ska hälsa på en annan ny vän. Dricka vin och prata om spännande och intressanta saker.

Nu har filmen tagit slut här. Mina finaste finingar har somnat i de märkligaste positioner på soffan. Kanske måste ta en bild av det.

En annan gång ska jag göra detta på allvar, men det går inte att få ihop 2500 tecken så här på fredagkvällen. Jag behöver göra andra saker och det tar liksom slut här. Vad hette den där författaren nu igen som skrev allt som hände, allt han tänkte på en dag. Det skulle jag vilja göra någon gång. Men nu får det räcka. Jag kastar in handduken. Ger upp på exakt 864 ord.

Äntligen en övning i min stil. Veckans framslumpade unblock går inte att fota, så jag får göra mig det kära besväret att skriva av.

“How many pages do you write a day? Ernest Hemingway believed that “wearing down seven number 2 pencils is a good day’s work.” Paul Auster, in the other hand, prefers to “inch along” and feels satisfied if t´he produces one “pretty good” page. Crime writer Elmore Leonard has a daily quota of six to eight pages, and Tom Wolfe strives for ten: [W]hat I write when I force myself is generally as good as when I’m feeling inspired. It’s mainly a matter of forcing yourself to write.

So Force yourself to write. Start typing and don’t stop until you’ve hit 2,500 words (a typed doublespaced page usually averages 250). Don’t edit yourself as you go along – the finished piece doesn’t have to make sense. The goal here is quantity, not quality. Allow your mind to wander; encourage strange leaps of the imagination to produce – and by pushing yourself beyond your usual limits – your subconscious may yield wonderful surprises”.

Alltså – låt fingrarna flyga!

“Det är klart”
Skicka!
Nu ska väl allt bli bra? Hon måste sluta tjata i alla fall. Jag har gjort exakt allt hon önskar. Nästa gång vi ses ska det vara bara hon och jag i evighet. All svartsjuka borta. Nu ska det bli bra. Det där var jobbigt, men så värt det. Bara ingen fattar att det var jag. Men jag har ju varit noggrann, har inte lämnat några spår efter mig.
Fan vad sjukt egentligen. Shit. Undrar om jag skulle kunna göra om det. Nej, det här var verkligen en engångsgrej, bara för det här var en sådan speciell situation. Det är över nu. Jag kommer ju aldrig hamna i en sådan här situation igen. Ingen annan är ju som henne, och nu är ju alla våra hinder borta.

Käka mat kanske. Nej, inte så hungrig. De där ögonen. Shit, var finns en toalett? Hink?

…

Okej, det kommer att bli bra. Bara ingen kommer på att det var jag. Nej, ska inte göra om. Det blir bra. Det var bra. Det var nödvändigt. Jag var ju för fan tvungen! Jag var tvungen!

-JAG VAR TVUNGEN! FATTAR DU DET?

- FATTAR DU? TVUNGEN!

NOTE: Det här var nog den jobbigaste unblocken av alla. Så svårt att sätta sig in i hur en person som nyss mördat en annan tänker. Till att börja med är det säkerligen oerhört olika beroende på vilken typ av mord som begåtts. Så bara att bestämma sig för vad som hade hänt och varför var assvårt. Till slut – som vanligt när man blockerar sig så lönar det sig alltid att bara börja. Så det var det jag gjorde. Kanske kan man i texten se att det är ett verkligt mord jag till slut hade i tankarna. Det fick bli en kort text, det finns ju inte en chans att jag skulle kunna veta vad han tänkte efter det där. Jag kastar nästan in handduken igen här…

Nä veckans övning har inget med sunblock att göra. Troligtvis inte så mycket med vare sig sport eller lov heller. Såvida du inte har en riktigt dålig vana att ta lov lite hur som helst, eller sporta helt galet mycket samtidigt som du frenetiskt smörjer in dig i solkräm.

Veckans lilla utmaning är däremot lite mer personlig än vanligt. Nu får vi chansen att vräka skit över oss själva, blotta oss inför varandra eller helt enkelt ursäkta oss.
Ämnet är:
“Write about your worst habit”
Lycka till så hörs vi på fredag.