I huvudet på Mona Wallin

Vi gick på upptäcksfärd i omgivningarna idag. Den ledde oss ner till ett av de sötaste, lummigaste och fruktigaste kolonilottsområdena i hela landet. Västra Skogens koloniförening.

Vi – hela familjen trädgårdstörstig - ställde oss vid grinden för att kolla om det verkade finnas någon som ville skänka sin lilla lott till världens finaste familj. En man dök upp, vi sa inget om baktanken men förklarade att vi hemskt gärna ville se oss omkring. Han öppnade grinden för oss.

Det var som en korsning mellan Bullerbyn och Flugornas herre. Så mycket underbara hallon, äppelträd, fina små hus och lummigt, lummigt, lummigt.

Jag hör John säga:

“Hur många fingrar skulle man kunna offra för ett hus här?”

Den som känner John vet vad det betyder. För den som inte gör det kan jag förklara att han ALDRIG någonsin uttalat en önskan av detta slag annat än för möjligen någon teknisk apparat. Så detta var stort.

Jag finner mig hyfsat snabbt och kollar för säkerhets skull av med den andra familjemedlemmen som eventuellt kunde utgöra ett hinder för de planer på ockupering som börjat växa sig starka i mitt huvud. Stora F svarade “jag skulle kunna offra min MTT (hans största och dyraste Lego Star Wars skepp som tog tre dagar att bygga)”, sen stoppade han några nya hallon i munnen.

Mannen som släppte in oss fnissade lite när jag harklade mig och började försöka ställa frågan om hur man gör för att skaffa sig en lott där, eller om någon möjligtvis behövde hjälp. Men snart satte han fnisset i halsen.

“Vi måste vara härifrån i mars…”

De har sålt marken, några danskar har köpt den och ska visst bygga något köpcentrum där.

Inom loppet av fem minuter hade vi blivit förälskade, börjat planera för framtiden med vår älskade och dumpats hårt. Sorgen blev stor och överväldigande och jag frågade om det fanns något man kunde göra. Men det verkar vara för sent. Stora F ska mörda dem som har gjort det. Jag vill skrika högt åt alla människor att ALDRIG sätta sin fot i detta framtida köpcentrum. Jag vill demonstrera och John undrade vart han kunde kedja fast sig.

Det där var sann kärlek vid första ögonkastet. Sann men olycklig kärlek.

Relaterade inlägg:

• YES!

Sa världen och visade sitt rätta jag på DNs förstasida idag. Hur stort pengabål krävs för att skapa opinion mot det här?

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Relaterade inlägg:

• Sjuk flicka ger mamma iPhonekunskaper

Lilla L frös igår kväll. Jag skulle värma henne lite med händerna. Kom åt nacken och ryckte undan händerna. Jag hade bränt mig. Typ. Vi behövde alltså inte spara några pannkakor till matsäcken hon skulle haft med sig idag. Det känns lite typiskt då hon med stora ögon avundsjukt sett på då storebrors ryggsäck packats med matlåda, termos med choklad och festis tidigare under våren. Nu var det äntligen hennes tur…

Plutta. Faktiskt. Idag ligger hon med filten omlindad i soffan och inhämtar all världens information från Barnkanalen. Det “sjuka” med detta är att jag mycket väl kunde behöva en dag i soffan jag med. Inget ont som inte har något gott med sig. Även om jag vill anmäla mig själv till socialstyrelsen för att ens tänka den tanken.

Jag passade på att kolla upp iPhone 4G som presenterades igår. Lustigt… Nyheter 24 låg etta på Googleträffarna med artikeln “Nio andledningar att rata iPhone 4g”. Jag reagerade med att känna ett sting av besvikelse. Men efter att ha läst de nio argumenten övergick besvikelsen i någon form av illvillig skadeglädje för det var bara sånt vi redan visste men som vi struntar i för att iPhone är så överlägsen på alla andra punkter.

Inget nytt under solen alltså. Skoj!

Relaterade inlägg:

• iPhone 4g
• Generositet i bloggosfären
• Om du undrar vad jag har gjort idag så…
• Det här var ju enkelt

Idag avslutades Maciej Zarembas artikelserie om vuxenmobbning i DN. Läs (!) om du inte redan har gjort det. En snabb titt i kommentarsfältet indikerar att många undrar hur detta kan hända och varför inget görs. I dagens avslutande artikel finns en form av förklaring. Det ligger i vår kultur att inte vilja ställa till med konflikter. Därför används mobbing som ett mer indirekt sätt att visa sitt missnöje. Medlöparna ser på eftersom de inte vågar ta ställning mot strömmen. Ja, självklart! Dessutom saknas lagstiftning som backar upp en utsatt människa, om den inte kan hävda diskriminering på grund av etniskt ursprung, sexuell läggning eller kön.

Tydligen finns goda rättsprocessliga exempel både från England och Frankrike. Dags att se över lagarna över hur vuxna förväntas bete sig mot varandra likväl som skolornas likabehandlingsplaner? Jag skulle skirva på ett sådant upprop.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Rolig post hör inte till sånt man får varje dag direkt. Idag blev det däremot par, eller triss kan man säga, i just rolig post. Ett paket hade kommit minsann. Det innehöll en bok som jag ser fram emot att få sätta tänderna (????) i. En bok som handlar om brev till radionämnden – arga sådana. Den heter Nu har det banne mig gått för långt och har skrivits av Mattias Boström aka @piratforlaget tillsammans med Martin Kristenson och Fredrik af Trampe.

Nu har det banne mig gått för långt

Efter en diskussion på Facebook för en tid sedan råkar jag veta att den innehåller arga toner riktade mot Drutten och Jena. Det avsnittet ska jag läsa med ett leende, tydligen är det någon som fått för sig att det skulle vara könsdiskriminerande. Några veckor senare frågade Mattias om det var någon som ville förläsa boken och skriva några rader om den på bloggen. Så klart att jag vill. Stay tuned för recension då med andra ord.

Håhå jaja.

Det andra roliga som kom var kuvertet som jag förväntas lägga min gamla mobiltelefon i så att den kan återanvändas av envirofone.se. Ett steg närmare vetskapen om den fungerar, den där tjänsten som verkar lite för bra för att vara sann.

Envirofone

Det tredje roliga som kom var tidningen Hälsa som vi får en gång i månaden sedan i julas eftersom J fick en prenumeration på den i julklapp från sitt jobb. Fast jag tror inte att han riktigt hör till tidningen Hälsas målgrupp. Det skulle nog de kunna bekräfta med tanke på att en Tena-binda följde med den här månadens försändelse. Att J inte förlikar sig riktigt med sin julklapp är också tydligt då han automatiskt lade tidningen i min hög av post. Precis som om jag automatiskt tycker att tidningen Hälsa är just vad jag uppskattar mest här i världen???

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Har haft en superkonstigt jättebra,  jättejobbig och jättedålig dag. Förmiddag med introduktion för nyanställda på nya jobbet. Inspirerande och peppande.
Direkt efter lunch, hämta lilla mamman och Coola J-sambon på jobbet och vidare på en av de värsta begravningarna någonsin. Eller begravning, minnesstund. Superfint ordnat, borgerligt, innerligt, ärligt, asmycket folk och skitjobbigt.
Är helt slut men ska försöka mig på unblocken ändå, men jag tror att engagemanget kommer att vara ganska litet.

Uppdatering: Tar tag i unblocken i morgon hoppas jag. Det går inte just nu.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Någon gång i höstas tyckte jag att jag löst problemet med betalning på internet. Åtminstone idémässigt. Men någon direkt konkret lösning som dessutom kändes smidig lyckades jag aldrig skaka fram. Det har däremot herrarna Sunde och Olsson gjort – verkligen. Det är väl ändå ett faktum att de idéerna som ger omgivningen en känsla av “Va fan, var det så enkelt?” och “Varför har jag inte kommit på det själv?” som är de riktigt bra idéerna? Med vissa människor är det också så att det inte stannar vid idéer utan det blir också något av det. Som en betatjänst till exempel.

Jag! – JAG? – Lilla jag har fått ett mail från Peter “Pirate Bay” Sunde där han skriver att han och kompisen Linus Olsson vill att jag ska vara med och testa betaversionen av Flattr. Naturligtvis ska jag göra det. Både för att förjtäna den äran och för att jag tror stenhårt på idén. Det betyder att om du klickar på Flattr-knappen längst upp till höger så talar du om för mig att du gillar min blogg så mycket att du är beredd att betala en liten slant för att jag ska fortsätta blogga. Om du klickar på Flattr-knappen på någon annans blogg måste jag dela på slanten, du bestämmer nämligen själv i förväg hur mycket du vill donera till olika tjänster, bloggar, och annat på nätet, sen delar alla som du gillar på den summan. Briljant!

Ungefär samtidigt – helt utan för för mig känd Buzz dyker ytterligare en social tjänst upp. Som heter – ja just det – Buzz. Den är integrerad med gmail, G reader och ger möjlighet att flöda in andra tjänster som  sedan kan kommenteras i trådar. Jag nöjer mig så för ett tag, jag har en känsla av att den kommer fylla någon form av funktion, men vet inte riktigt hur än.

När jag ändå är i farten passar jag på att säga HURRA! för SVT Play till iPhone.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg

Nu räcker det väl ändå med snö? Jag fick ju för bövelen bränna sönder motorn för att komma ut från parkeringen i morse. Hur mycket snö finns det?

Igår var det prisutdelning. Sveriges bästa bloggar utsågs och bloggosfären flödar av inlägg om vinnare och mingel. Jag följde kvällen via twitterflödet och det kändes nästan som om jag var där. Jag hejade extra mycket på Kulturbloggen i kategorin nöje/kultur eftersom jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb med att rapportera från det mesta som händer inom både musik, böcker och scenkonst. Tyvärr blev det inget pris för dem i år heller. 365saker som vann istället är visserligen verkligen värda sitt pris. Det är en fantastisk blogg som varje dag kommer med mer eller mindre galna tips om saker man kan hitta på. De firade genom att uppmana bloggare att starta sina egna 365-bloggar; den mest kreativa 365-bloggen som startas inom en vecka vinner den Samsung Galaxy-androidtelefon som de fick i pris. Åh, om Dramaten kunde starta en egen 365-blogg. Det skulle vara kul, och bra. Men det finns gränser för vad man hinner på 20 timmar i veckan.

Apropå Dramaten och blogg ja. I tisdags träffade jag regissören och ensemblen för Citizenship på Unga Dramaten och filmade lite. Pjäsen tar bland annat upp det där med att vara sig själv vilket jag tog fasta på och frågade skådespelarna vad det innebär. Jag tänkte att de som nu jobbat med det under några veckors tid borde veta. Och det tyckte jag att de verkade göra. De sex filmerna kommer att publiceras en per dag på Ta sceningången, men den som är så där nyfiken och vill veta NU hur man gör för att vara sig själv kan smygkika i Dramatens Youtubekanal.

Så sakteliga börjar folk i huset snappa upp vad det är jag gör. Det händer att det kommer folk med idéer och jag tycker att de lyssnar mer intresserat när jag kommer med förslag. Vi har ännu inte några rutiner för hur kommunikationen i de nya kanalerna ska flöda in och ut i organisationen, men med större intresse och mer kunskap som kommer nog den ambitionen att växa fram.

Tipsade jag förresten om Mattias Boströms inlägg om hans twittrande från Piratförlaget? Jag kommenterade där och lovade nog att göra ett inlägg ur mitt perspektiv. Det ska jag göra också, men bidar min tid lite grann. Det som är intressant är att vi har väldigt olika organisationer bakom oss, olika arbetssituation, olika lång tid som vi jobbat i organisationen och olika mandat. Alltså måste också twittrandet läggas upp på olika sätt.

Relaterade inlägg:

• Riksstämma med nya jobbet
• Jag vill gifta mig med Internet
• Det går inte förstå vidden av oändlighet
• Härligt med nytändning
• Teatermystik och sociala webben

Idag konstaterar jag att min hjärnas uppfattningsförmåga ibland inte är så bra som man kan önska. I det här fallet gäller det omfattningen av jordbävningskatastrofen på Haiti. Det har tagit ända tills nu för att jag ska inse vidden av det hela. Kanske beror det på avtrubbning, det kan vara svårt att ta till sig siffror med antal döda. Det förekommer kanske dylika siffror lite för ofta i media. Räknat i antal döda är den här katastrofen att jämställa med Tsunamin i Indiska Oceanen 2004. På andra sätt värre.

Precis som då berörs jag till tårar när det går upp för mig vad som hänt och tog idag beslutet att SMS:a Liv till 72990 för att stödja Läkare utan gränsers hjälpinsatser till Haiti.  Bättre sent än aldrig.

Relaterade inlägg:

• Inga relaterade inlägg