Tre veckor semester är definitivt för lite för att klara av både flytt, smälta intryck från nytt jobb och avkoppling. Är inte ens i närheten av en känsla av harmoni. Sätter allt mitt hopp till en vecka på Gotland, för efter det sparkar hösten igång. Lätt panikkänsla närmar sig. Jingle bells liksom.
Det var bara det.
Vi gick på upptäcksfärd i omgivningarna idag. Den ledde oss ner till ett av de sötaste, lummigaste och fruktigaste kolonilottsområdena i hela landet. Västra Skogens koloniförening.
Vi – hela familjen trädgårdstörstig - ställde oss vid grinden för att kolla om det verkade finnas någon som ville skänka sin lilla lott till världens finaste familj. En man dök upp, vi sa inget om baktanken men förklarade att vi hemskt gärna ville se oss omkring. Han öppnade grinden för oss.
Det var som en korsning mellan Bullerbyn och Flugornas herre. Så mycket underbara hallon, äppelträd, fina små hus och lummigt, lummigt, lummigt.
Jag hör John säga:
“Hur många fingrar skulle man kunna offra för ett hus här?”
Den som känner John vet vad det betyder. För den som inte gör det kan jag förklara att han ALDRIG någonsin uttalat en önskan av detta slag annat än för möjligen någon teknisk apparat. Så detta var stort.
Jag finner mig hyfsat snabbt och kollar för säkerhets skull av med den andra familjemedlemmen som eventuellt kunde utgöra ett hinder för de planer på ockupering som börjat växa sig starka i mitt huvud. Stora F svarade “jag skulle kunna offra min MTT (hans största och dyraste Lego Star Wars skepp som tog tre dagar att bygga)”, sen stoppade han några nya hallon i munnen.
Mannen som släppte in oss fnissade lite när jag harklade mig och började försöka ställa frågan om hur man gör för att skaffa sig en lott där, eller om någon möjligtvis behövde hjälp. Men snart satte han fnisset i halsen.
“Vi måste vara härifrån i mars…”
De har sålt marken, några danskar har köpt den och ska visst bygga något köpcentrum där.
Inom loppet av fem minuter hade vi blivit förälskade, börjat planera för framtiden med vår älskade och dumpats hårt. Sorgen blev stor och överväldigande och jag frågade om det fanns något man kunde göra. Men det verkar vara för sent. Stora F ska mörda dem som har gjort det. Jag vill skrika högt åt alla människor att ALDRIG sätta sin fot i detta framtida köpcentrum. Jag vill demonstrera och John undrade vart han kunde kedja fast sig.
Det där var sann kärlek vid första ögonkastet. Sann men olycklig kärlek.
Mousserande jordgubbsvin, balkonger och flyttkartonger är sommaren 2010s nyckelord.
Skulle vilja lägga till värme. Jag gör det också O M den kommer tillbaka. Det finns ingen rättvisa i att den försvinner när min semester börjar. Men bortsett från det så om vi alla håller våra tummar så hårt det går och ropar i kör: ”Bara två veckor till, s n ä l l a!” så kanske kanske ryssvärmen känner sig välkommen och vågar sig hit.
Det är fullkomligt njutbart att sitta här med en färskpressad äppeljuice i solen på balkongen och blogga efter badet. Jag vill definitivt ha fler ljumma kvällar på balkongen. Det finns inte en cell i min kropp som är färdig med det här.
Men nu kom jag på en sak jag måste berätta. Fast det är en tråkig nyhet så det får bli i nästa inlägg.
Vi är på plats, det är underbart och fint. Idag har jag badat. Det är viktigt att ta ledigt också, det har varit ett intensivt år så här långt.
Ett tiotal kartonger kvar. Behöver ett datorbord och någon hylla för att kunna komma vidare. Men det blir grymt. När jag vaknade astidigt i morse och inte kunde somna om gick jag ut på promenad. Det var varmt och skönt och glädjande att det gick att gå ganska länge i skog. Promenaden blev väldigt kort på grund av väldigt naturliga orsaker, men nästan hela 20-minuterssvängen gick jag på stigar och i skogen, och lite på asfalterad gångväg.
Balkongen är stor.
Det ska bli kul att börja titta lite mer på detaljerna och finlira med ett bättre balkongbord, tavlor, solhärna på balkongen, växter, pysselbord, nytt matbord, mattor, belysning, sideboards och sånt.
Garderobsföredelningen är under all kritik. Det finns fem helväggsgarderober. Alla är i Stora Fs rum. Dåligt. Det är inte ultimat att ha linneskåpet i hans rum. Lilla L har också sina kläder där. Inte heller ultimat. Alls. Och hennes rum är pyttelitet och har inte plats för någon garderob som det är. Kanske får vi hjälp att tänka ut något smart som löser den frågan.
Sa jag förresten att både Stora F och Lilla L lärde sig simma häromdan? Båda två, samma dag. Coolt!
Första natten i nya lägenheten.
Vi har testat jacuzzin. Den fnngerar. Spishällen funkar, tvättstugan är vår och det känns som att vara på semester när man vet att det är nära till vattnet plus att vi bor mitt på torget.
Vi kommer trivas grymt bra här.
Men det är riktigt svårt att låta folk göra skitjobbet åt en. Jag skämdes och försökte hålla mig borta. John dirigerade lite, men Stora F reagerade direkt och tyckte att hans pappa behandlade flyttkillarna som hans betjänter. Så får man inte göra…
Men mina fötter är svullna utan att ha behövt bära våra 48 kubikmeter möbler, böcker och DVD-filmer, så Tack snälla ICM Kungsholms Flytt.
Idag gör vi en väldig massa saker för sista gången. Men alla slutar på “i den här lägenheten”. Det känns overkligt att det faktiskt är dags nu. Undrar om flyttgubbarna också är oroliga? Undrar om de inte heller kan sova i natt för att de inte vet vart pianot ska stå, eller hur vi ska göra med bokhyllorna.
Ah, hur som helst. Jonne har gjort ett jättejobb som packat ner hela lägenheten. Jag har mycket att tacka för den här veckan, och jag vet precis hur jag ska göra det. Men det är hemligt.
Jag jobbar hemifrån idag. Kommer antagligen dra ut på dem timmarna lite över semestern så att jag kan hjälpa till och packa och bara göra de allra viktigaste jobbgrejerna. Hoppas det är okej chefen.
Nu ska jag äta min allra sista frukost i den här lägenheten. Och nu har jag skrivit det sista blogginlägget i på den här balkongen.
Det fläktar och är vackert. Barnen njuter, håvar och gräver i sanden.
Bilden visar min utsikt i exakt detta ögonblick. Det är så behagligt så jag blev tvungen att skriva detta meningslösa inlägg. Vad som driver mig till det är en helt annan diskussion.
Tack för att jag återigen får uppleva varm sol på mina armar.
Varma dagar ljumma kvällar.
Långa lediga kvällar.
Även fast jag jobbar på dagarna kan jag låtsas på kvällarna.
Jag har det största förtroendet för den här sommaren.
Jag tror verkligen att det kommer fortsätta.
Jag tror verkligen att det kommer hålla i sig tills jag är ledig.
Fem veckor till.
Bara fem veckor till.
Det här är min tid på året.
Vart åttonde år som det verkar.
Jag borde inte bo i Sverige.
Det är så här jag vill ha det.
Jag har trampat på ömma tår när jag kallade flyttkonsument.se för låtsassajt. Men det verkar som att den har startats i ideellt och gott syfte och att jag är skyldig upphovsmakarna en ursäkt. Efter mitt svar på upphovsmakarens kommentar fick jag också ett mail som fick mig att ändra uppfattning.
“Vi som driver denna sajt är 2st killar som arbetat i många år med att försöka stoppa den oseriösa sidan kring flytten. Vi har blivit hotade ganska grovt utav många därför har vi tagit bort informationen om vilka vi är som startat denna sajt hoppas du förstår varför. Dessutom har vi nydligen tagit in omdömen och samtliga omdömen som vi fått in hittils är kontrollerade av oss samt så finns kundernas namn under omdömen. Håller med dig om att rejta mfl är bara skit pga folk kan lämna anonyma mail där utan att någon kontrollerar dessa och det ser man genom att cirka 99% har bra betyg på dessa sidor så att du inte tar det på allvar tycker vi att du gör rätt [...] hoppas du nu ändrar uppfattning och skall du anlita en flyttfirma kontrollera med oss vi hjälper dig med info om företaget om du vill absolut inga problem för oss.”
MVH/xxxx
Det får räcka för mig. Jag ber om ursäkt. Det verkar som att jag dragit förhastade slutsatser och dömt ut den här sajten på samma grunder som de jobbar emot.
Twitter
