Om att börja sätta mål, mäta och analysera kommunikationsinsatser

Om man jobbar med kommunikation på internet finns det inga ursäkter. Mål ska sättas och de ska mätas och analyseras. Helst i den ordningen. Men ibland saknas viktiga pusselbitar som måste vara på plats innan man kan komma dit.

  • Man behöver ha kunskap om vad som går att mäta. 
  • Man behöver ha kunskap om hur man gör för att analysera det man mäter. 
  • Man behöver ha målinriktade aktiviteter att kommunicera för att kunna sätta mätbara mål för kommunikationen.

Kommunikationsmål är lätta att sätta om man har ett tydligt kommunikationsuppdrag. Så är det dock inte alltid.

Fortsättning följer →

Om att hantera kommentarer i digitala nätverk

Jo, det var det här med dialog i sociala medier. Med all rätt pratas det mycket om Return on Investment och Return on Engegement. Jesper Åström gästbloggade nyligen hos Deeped om ROI på en like och bitarna faller på plats en efter en. Facebook är en överlägsen trafikdrivare till sajterna och ingen ifrågasätter längre närvaro i sociala medier. Nej, fördelarna är alla överens om. Men det finns en tidskrävande sida av närvaron som ibland blir ifrågasatt. I dagens inlägg tänker jag dela med mig av min syn på den.

Ska företag och organisationer ägna sin tid åt att svara på frågor, bemöta kritik och missförstånd, tacka för medhåll och beröm i sociala medier?

Svaret är enkelt: Ja, det är klart att de ska. Dels för att de tjänar på det, dels för att de inte har något annat val.

Fortsättning följer →

Webbdagarna 2013

Vilken dag!

Jag har skrattat, fått gåshud, nästan börjat gråta, känt mig jättegammal och konservativ och fått en rejäl dos med framtidshopp. Kort och gott: jag har varit på webbdagarna dag ett.

För min del gav varje keynote någonting. Bekräftelse, nya tankar eller insikter. Jag rekommenderar varmt att du förkovrar dig i klippen på Bambuser. Min to-do efter idag ser ut så här, med referens till liveblogginlägg på Internetworld):

Fortsättning följer →

Valet föll på Google Drive

Tidrapport torsdag den 31 januari 2013

Tidrapport torsdag den 31 januari 2013

Min mamma brukar alltid säga att veckan bara består av måndagar och fredagar, jag försöker ståndaktigt stå emot det påståendet, men ibland är jag benägen att hålla med.

Förutom de dagliga rutinerna, som jag fick till hyfsat grundligt idag, med rätt stort fokus på att påminna om några frågor som legat obesvarade lite för länge i Kundo.

Jag vill passa på att höja alla mina kollegor till skyarna för deras underbara jobb med att besvara de mest omöjliga frågor. Jag har världens bästa jobb som får möjlighet att följa dessa trådar och förvånas över den enorma kunskapsbredd som finns i den här organisationen.

 

 

Fortsättning följer →

Insamling i sociala medier – hur då? Viktigaste sessionen på #SSWC

I våras satt jag och Mario, som är webbansvarig på Barncancerfonden, och drack några glas vin och pratade jobb. Eftersom vi båda arbetar på organisationer som jobbar för en bättre värld och som är beroende av människor som tror på organisationernas sätt att rädda världen hade (har) vi mycket gemensamt även om de frågor vi jobbar med går isär ganska rejält.

Båda våra organisationer jobbar mycket med traditionella och i många fall bespottade marknadsföringstekniker såsom telemarketing, direktmarknadsföring, e-postutskick och reklamfilmer. Det funkar. Mycket pengar kommer in den vägen, mer än vad vi får in via våra kontaktnät på den sociala webben, men metoderna ger också en massa badwill.

Fortsättning följer →

Ibland blir det rätt

Som när jag bestämde mig för att börja plugga kommunikation samtidigt som sociala medier blev ett begrepp i Sverige. Den digitala världen tog mig med storm och jag får rysningar ibland när jag tänker på den potential som finns i tjänster som Twitter.

Min övertygelse är att utvecklingen av den öppna kommunikationen leder till en ärlighet bland både företag och privatpersoner som vi aldrig tidigare sett. Det finns en kraft i detta som vi hittills bara sett början på. Eftersom jag är en envis jävel när det kommer till saker jag tror på så kommer jag dra så många strån till stacken som jag bara orkar.

Fortsättning följer →

Mina favoriter från webbdagarna

Ja, jag vet att du har väntat. Men nu äntligen ska jag avslöja vilka som är mina favoriter från webbdagarna. Alla texter utom de två tre fyra sista är snodda rakt av från beskrivningarna av YouTube-klippen och är alltså skrivna av arrangörerna Internetworld.

Klippen kommer i den ordning jag skulle prioritera om jag var tvungen att välja. Tack Internetworld och alla jättebra talare för två mycket bra och givande dagar. Kul att träffa alla er jag minglade med (ni vet vilka ni är).

Min totala behållning är en massa inspiration, en del nya idéer, några konkreta tips och en stor mängd förvirring. Jag känner mig som en person som står på kajen, med ett ben på en segelbåt och ett på en sådan där riktig snabb racerbåt. Och mitt jobb är att se till att de där två fordonen ska hålla ihop. Ungefär. Det gäller att ha starka ben och vind i seglen.

Fortsättning följer →

Viralitet vs trovärdighet

Igår skrev jag det långa inlägget om det här med Kony 2012 vs Anti Scampi. Jag hade tänkt fila vidare på den idag, men lämnade det som det är. Idag har jag en massa nya tankar.

Det ÄR bra att uppmärksamheten riktas mot vidriga påhitt som att utnyttja barn som soldater och prostituerade i krig. Kampanjen fungerar som en ögonöppnare och debatten om barnsoldater och barnprostituerade får fart.

Däremot ser jag idag ännu tydligare hur Invisible children är helt frånvarande i diskussionerna. Eller har de ”gått ut” med sin info någonstans där inte jag hittar den? Varför bemöter de inte kritiker och anhängare på sin Facebooksida? Jag tvivlar på kampanjens trovärdighet. Det enda de gjort hittills är att fortsätta publicera och pumpa ut mer av samma sak. De verkar inte låtsas om kritiken. Jag blir jätteförvirrad.

Fortsättning följer →

Kony 2012 vs Anti Scampi

Jag är grymt nyfiken på vilket förarbete som ligger bakom skapandet och spridningen av Invisible children’s kampanj för att göra Joseph Kony känd över hela världen. Medan jag och mina kollegor på jobbet slår oss för bröstet över att vår animerade Anti scampi-film, har fått över 90 000 visningar totalt och i ett halvårs tid varit en av de mest delade filmerna i Sverige, har filmen Kony 2012 setts 65 051 329 gånger i skrivande stund. Twitterflödet #kony2012 forsar fullkomligen. Man hinner inte ens läsa vad folk säger.

Viralitetens gåta. Hur fungerar det egentligen? Hur mycket kan man planera? Hur mycket betyder ambassadörer, förarbete och engagemangsuppföljning? Hur stor betydelse har innehållets budskap och utförande? Bra saker sprider sig själv, sägs det. Men jag tror inte det är så enkelt. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att rätt personer ska dela innehållet vid rätt tidpunkt. Men budskapet måste så klart vara något som rätt personer gärna sprider vidare. Dessutom – om man vill ha något mer än bara spridning och eventuellt pengar, om man vill ha till en attitydförändring, så behövs också att man fångar upp engagemanget.

Min frågeställning är idag – skulle en miljöfråga kunna få samma virala effekt som Kony 2012? Vad skulle då krävas om man vill fånga upp det nyuppvaknade engagemanget för att verkligen göra skillnad? För att komma lite längre i den frågeställningen försöker jag här jämföra min erfarenhet med Anti Scampi-kampanjen med det uppenbara med Kony 2012.

Fortsättning följer →