Ansvar – vi måste alla ta ansvar

Fake news, alternativa fakta, filterbubblor, faktaresistens… några av nutidens mest diskuterade begrepp var temat för dag 2 på Internetdagarna.

En fantastiskt bra dag med många bra talare. Deeped Strandh & Sarah Larsson Bernhardt gjorde ett bra jobb med att sätta ihop programmet. En sak som återkom bland flera av talarna, och meningen som avslutade hela dagen: ”Vad kan jag göra?”

Vi har alla ett ansvar. Som enskilda individer, i våra arbetsgrupper och i våra organisationer.

Även akademin har ett jättestort ansvar. Eftersom jag verkar där är det där jag behöver lägga mitt fokus just nu. Och när Trump vann valet i USA förra året började jag fundera på den reaktion som uppstod. Den här förvåningen vi drabbades av. Vi var många i min omgivning som verkligen inte hade trott att det var möjligt. Men vid närmare eftertanke så slog det mig att det ju var den högsta graden av ignorans och underskattning av kraften i rädsla och ilska och den boost det kan få genom digitala medier.

Nästa tanke måste ju då bli: hur hade vi kunnat göra annorlunda? Hur ska vi göra för att vända det här skeppet. För jag, trots min pacifistiska värdegrund, vill slåss för grundprincipen alla människors lika värde, rätten till ett tryggt liv för alla och jag är helt övertygad om att den enda vägen att nå dit är öppenhet och att visa vägen genom att stå upp för sin egen sanning utan att döma någon annans. Det är i den grunden jag står när jag vill kriga.

Därför vill jag uppmuntra alla människor som stått och gapat förfärat över utvecklingen att slicka färdigt sina sår och hitta sin väg ut i världen och stå stadigt i sin sanning med sin kunskap. Ju mer kunskap du har desto större ansvar har du. Och tittar man då på hela universitet… All den samlade kunskapen. Vilket ansvar.

För att föregå med gott exempel måste jag göra en disclaimer. Jag är kommunikatör på ett universitet. Självklara fördelar finns för mig att hämta karriärmässigt om de här tankarna får fäste. Jag vill inte tro att det är därför jag vill säga det här. Inte heller tror jag att det är så. Men därför är det inte min sak att avgöra vad någon annan tänker om det här. Dock så är det en reflektion jag gör utifrån min position just nu.

Forskare behöver finnas i sociala medier precis som alla andra och vara med och bemöta tokigheter som sägs. Men jag tror också stenhårt på att universitetens centrala kommunikation måste börja omfatta reaktivt i större utsträckning. Men framförallt att den bör vara mer strategisk på en övergripande nivå.

Ansvaret för att det kommer motstridiga uppgifter från forskningshåll till allmänheten kan inte skyllas enbart på medierna. Akademin har ett eget ansvar för att se till att det går att förstå vilken värdering och bakgrund som ligger bakom de olika resultaten. Det är dags att sluta tala om fakta när det inte handlar om annat än ett resultat av ett projekt som undersökt en mycket liten del av en helhet. Det är också dags att tala klarspråk så att folk förstår.

Och mitt ansvar då? Ja, jag lovar att aldrig mer låta en tråd med oegentligheter där jag står för en annan sanning stå oemotsagt. Jag lovar också att ställa den här frågan inom akademin så länge jag verkar där.

Och bara ett ord om begreppen: Är det verkligen en slump att de flesta är… f-words?

Extra material för dig som vill sätta dig in lite mer:

Sue Garnders Key note från Internetdagarna 2017:

Highlights från JRCs tvådagars konferens EU4facts i september:

Se även Peter Dahlgren prata om forskning om filterbubblor – de finns inte. Från Internetdagarna.

Och missa inte Anders Mildners föreläsning om hur synen på att den tid vi lever i är dystopisk bidrar till populism och vad som händer då. Från Internetdagarna det också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *