Monthly Archives: February 2010

Tell a story in the form of a loveletter

Min kära äkta man,

Du är den man jag alltid önskat. När du går iväg på morgnarna med yxan över armen. När du kommer tillbaka om kvällen med ett nöjt leende över ansiktet. När du ivrigt förklarar hur många träd du klarat att hugga under dagen. Då ser jag dig, min starka, underbara man, bara dig, och jag älskar det jag ser.
När jag flyttade in hos dig och dina barn i stugan trodde jag att vi skulle kunna bli lyckliga tillsammans allihop, som du vet blev det inte riktigt så. Du kan inte arbeta hårdare min älskling. Och hungern tär på oss. Jag vet att du också förstår att vi inte har resurser att mätta även barnens magar. Tro inte att jag är hjärtlös, min älskling, jag vill bara vårt bästa.
Jag skriver detta brev för att tacka dig, och för att försäkra dig om att du gjorde rätt. Min kärlek till dig är så stark att den övervinner saknaden av dina barn. Tack kära du för att du inte gav upp den gången Hans överlistade oss och la ut stenar som spår.

Gretas gråt skär genom märgen, men du och jag har ju varandra. Barnen har det bättre där de är nu, med direkt tillgång till hela skogens läckerheter. De är stora och starka, precis som sin far och kommer att klara sig bra. Jag har också hört ryktats att det bor en gammal gumma i närheten av den plats där vi lämnade barnen. Det sägs att hon bor i ett pepparkakshus. Kanske har barnen sådan tur att hon tar de till sig som sina.

Nog om barnen. Kapitlet om dem är avslutat och nu är det så som jag önskat från början; bara du och jag, i evighet.

Jag är lycklig!

Din för alltid,

Makan

Undrar du vad det här är för ett konstigt inlägg?